Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnhusbarnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Välkommen, kära Edvard G**,» helsade gubben, ty
medelåldersmannen var gubbe nu, »jag får presentera dig
för mamsell Hilda L**, som i går anlände till
Stockholm... Sätt dig nu, Edvard, på min andra sida... Jag
har för hvardera af er, mina barn, en historia att berätta,
och den måste ni skänka er odelade uppmärksamhet.»
Sedan Edvard intagit den honom anvisade platsen på
soffan, vände sig gubben först till den unga flickan och
berättade för henne — hvad? Ingenting annat än Edvards
historia, om huru han tagits från Frimurarbarnhuset o. s. v.
och hvilket allt läsaren redan känner. Edvard ömsom
rodnade och bleknade. Något påkostande kan det väl också
vara för en ung, fin kavaljer att höra sig kallas
barnhusbarn, och det inför ett ungt, vackert och hvad man kallar
bättre fruntimmer.
Sedan den oefterrättlige gubben slutat Edvards historia,
vände han sig till denne och berättade, hurusom han en dag
äfven varit uppe på Stora barnhuset; huru han der intagits
vid åsynen af ett flickebarn, som småleende sträckt mot
honom sina armar; huru han tagit detta barn från
barnhuset och inackorderat det hos ett barnlöst folk på landet,
samt huru denna flicka, som fått den bästa uppfostran, just
var den unga dam, hvilken nu satt vid gubbens andra sida.
Under det gubben för Edvard berättade allt detta,
lutade den unga flickan sitt ansigte mot den gamles skuldra
och fuktade den med tårar, runna ur ett hjerta fullt af
oskuld och tacksamhet.
»Der ha ni nu början af edra lefnadsöden,» yttrade
gubben, »jag har velat göra er bekanta med dem, icke för
att skryta med hvad jag gjort, ty jag är belönad med min
egen tillfredsställelse och af den glädje jag erfarit, när jag
sett huru ni begge uppväxt och utvecklat er i det goda.
Men för att en menniska skall veta hvad hon bör vara här
i verlden, är det af vigt att hon vet hvad hon kunnat vara,
i fall ej en tillfällighet gifvit hennes lif en lyckligare
riktning. I fall nu fåfänga eller högmod, menniskans största
fiender, skulle vilja smyga sig in i edra hjertan, så skall
minnet af er ungdom förjaga dem, och om någon af er
förlorar detta minne, skall den andra eller den förfördelade
snart kalla det tillbaka.
»Hvad mig sjelf beträffar,» fortfor gubben, »var jag i
min ungdom gift och hade den bästa maka. Men efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
