- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
225

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En midsommarsboll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som med flata handen gaf den uppåtvända delen ett kraftigt
slag, ofta med den verkan, att den sofvande vaknade och
sprang upp, förföljande fredsstöraren och liqviderande med
foten, men allt under största sämja och munterhet.

Men roligast var det naturligtvis bland ungdomen. De
flesta af Storängens ungherrar beskådade med uttryck af
beundran en vacker, adertonårig flickas ovanliga färdighet
att kasta boll både på höjden och längden. Denna flicka
var enda dottern i nyssnämnda borgarfamilj. När bollen
ilade mot höjden, var det som följde hon med den ett
stycke på vägen, och när den kom ned igen, tycktes hon
flyga emot den. Qvinnor, när de befinna sig på en plats
utan fara, likna lössläppta fålar på en äng. De äro alltid
naturliga då, och i det naturliga ligger skönheten, liksom
snillet ligger i det enkla.

Bland dem som beundrade den smidiga och sprittande
flickans behagfulla rörelser, var en ung man, hvilken
nyligen och utan sällskap kommit från Ladugårdsgärdet, men
nu stannat på landsvägen ett
godt stycke från de kastande.
Den unga flickan kastade, som
nämndes, äfven på längden och
då till en kavaljer, som, stående
på andra sidan af samma väg,
mottog bollen och skickade
den tillbaka och så åter. Det
var vid ett sådant tillfälle som
bollen flög miste och i ögat
på åskådaren från vägen, och
det med sådan styrka, att denne
icke kunde qväfva ett utrop af
smärta.



»Min Gud, hvad har jag
gjort!» ropade flickan och ilade
till stället; »det var mycket
illa af mig, gör det mycket
ondt?... Förlåt, förlåt mig,
goda herre!... O, min Gud,
om jag förderfvat ert öga!»

»Så har jag alltid ett qvar,»
svarade småleende den unge
mannen; »den milda försynen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free