- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 8. Taflor och berättelser. Del 3 /
6

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

dödgbäfvaken.

vackraste gröna eller blommiga tyg, få de sofva i fred
ända till domedag. Att de ligga väl och ej oroligt vrida
sig på det trånga lägret, är nog säkert. Deremot är det
ej så visst, att deras drömmar äro lika lugna; men i hvad
fall som helst kan detta ej räknas kammartjenaren till något
fel eller någon förtjenst.

Det är besynnerligt, att en sådan menniska som
död-gräfvaren i verlden icke eger något särdeles stort
anseende och ej, oaktadt sin mångsidiga och långvariga
kammartjenarebefattning, kan blifva kammarjunkare en gång,
eller ens ihågkommen med medaljen för troget och flitigt
tjenstfolk. Han är den grundligaste bland menniskor, ty
af alla ligger otvifvelaktigt han mest på djupet, alldenstund
grafvens djup är det djupaste på jorden. Han är den
religiösaste, ty hvilken har, som han, grafven så
beständigt för ögonen? Han är den raskaste, ty, oaktadt
dagligen och stundligen så nära grafven och döden, är
han vid lika godt kurage för det och känner ingen
fruktan, icke en gång för de dödas ben, med hvilka
han, till och med långt före sin död, blandar sina egna,
och förlorar ej koncepterna, fastän tusen sinom tusen visa
honom tänderna ända till roten.

Väl är han en plumphuggare, emedan han
oupphörligen trampar på sin nästas liktornar, utan att be om
förlåtelse; men så är han också deremot den rättvisaste,
ty alla, så väl den höge som den låge, den rike så väl
som den fattige, ger han lika mycket på skallen med
sin jernbeslagna skofvel. Han har ej sin like i
konseqvens, ty fastän han vet, att han en gång skall falla i
den grop, han gräfver åt andra, så ändrar likväl ej
detta hans gräfningsifver. Men, i trots af alla dessa
stora egenskaper, är han likväl på intet vis högdragen eller
öfvermodig, ty han, den grundligaste och djupaste ibland
alla, försmår ej att på närmaste krog taga sig en sexa i
sällskap med tornväktaren, den mest i luften svamlande,
den ytligaste af alla. Men vändom oss från dödgräfvare i
allmänhet till den som i synnerhet är föremålet för vår
berättelse.

Sent en septemberafton år 1821 satt dödgräfvaren i
en af de å Norrmalm i Stockholm belägna församlingar
ensam i sin nära kyrkan befintliga tarfliga boning, då dörren
hastigt öppnades och in i rummet skyndade en lång, väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free