Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 dödgbäfvaken.
fallen från katafalken, liggande på golfvet och det lösa
locket bredvid.
Man skulle ju kunna tänka sig, att genom den
våldsamma rörelse, som den uppvaknande flickan gjorde, kistan
fallit ner på golfvet och att kistlocket vid stöten mot golfvet
sprungit upp och derigenom lemnat tillfälle för den
inneliggande att uppstå förr än på den yttersta dagen. Den
som berättar denna händelse, och hvilken härmedelst har
den äran att vara den nådiga läsarinnans ödmjukaste tjenare,
var, när detta besynnerliga hände, en gosse, för hvilken
denna historia såsom en dagens nyhet omförmäldes, och
som flere nätter derefter hade oroliga drömmar, i hvilka
den skendöda flickan spelade hufvudrolen, och som vid
hvarje tillfälle, då han var sjuk, hade t. ex. ältan,
messlingen, kikkostan eller frossan, skolsjukan likväl undantagen,
såg beständigt för sina ögon den svepta lefvande flickan i
grafkoret. Mången äldre torde dessutom finnas, som kan
bestyrka författarens uppgift. Men återvändom till de
nattliga äfventyrarne.
Gustaf stod i grafkoret. Lyktan, den han släckte när
han förra gången var derinne, belyste ej mer scenen, men
månen, som ännu var lika klar, gjorde hvad han kunde.
De klara strålarna, som strömmade in genom de många
fönstren, lekte under en viss triumfglans med de hvita
spetsarna och den tunga gasen, som ännu fanns qvar i den
liggande kistan och om hvars återseende månen säkert ej
kunnat drömma; men det mesta och dyrbaraste af denna
grafvens garderob slöt sig kring henne, som der vid
fönsternischen stod frysande, darrande, färdig att i hvarje
ögonblick neddigna, kanske dö för allra sista gången. Hur
underbart lyste ej den hvita sidentröjan, prydd med den
vackra blomsterbuketten, en moders eller en älskares sista
gåfva 1
Hur — — dock låtom oss afbryta beskrifningen, ty
säkert är, att hvilket städadt fruntimmer som helst, i en
sådan negligé som hennes, vid en karls inträde genast skulle
ha hoppat ner under sängtäcket igen; men under ett sådant
täcke och i en sådan säng — — nej, nej, hvar och en af
eder, mina damer, hade, oaktadt er stora blygsamhet, utan
tvifvel gjort detsamma som den sextonåriga Carolina Theresia
Charlotta, nämligen utsträckt sina armar mot vår
dödgräfvare, hvilken, i trots af sitt ringa stånd, föga anstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
