Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bÖDGKÅFVAÈÈN.
33
»Ack, min fru,» utropade Winter, »icke er, men min
själs styrka misskänner jag. Jag tror mig vara stark och
är ändå, när det gäller, en eländig stackare, som gjorde
bäst uti att åt sig utmäta en graf. Dårens villa kan
endast sluta vid hans död. Af nåd derför, låt slaget ske så
fort som möjligt!»
»Hvilket slag, herr Winter?»
»Ert giftermål, det nya band ni går att knyta!»
»Mitt giftermål, hvad vill det säga?»
»Ryktet talar om att ni ämnar ingå ett nytt gifte.
Detta är ju så naturligt. Ni är skapad att lyckliggöra,
och hvilken man skulle ej önska att ega er till maka, det
vore ju en sällhet både för tid och evighet!»
»Herr Winter torde då äfven kunna upplysa mig om
hvem som skall blifva min man?»
»Store Gud! Vore det väl möjligt att ett hån kunde
finna ett rum på edra läppar? Ni begär att jag skall
nämna ett namn, hvars minsta bokstaf bringar hela min
själ i uppror.»
»Det var en faslig själ, det; men namnet, namnetl
Det torde vara en förlåtlig nyfikenhet att vilja veta det.»
Winter stirrade henne in i de sköna ögonen, dem hon
likväl ej nedslog. Derefter gjorde han en djup bugning
och skred långsamt åt dörren.
»Nå, ha då ej så brådtom,» sade frun, »ty eftersom
ni ej har lust att upplysa mig, så måste jag väl sjelf hjelpa
er till vägs.» Dessa ord åtföljdes af ett nytt småleende.
»Det behöfs ej,» utropade Winter med en röst så dof,
att hennes småleende helt och hållet försvann dervid, »det
behöfs ej, jag vet mer än jag någonsin trodde mig få
erfara. Jag har upptäckt en lysande vinterdag i stället för
en på sommar och värme rik!»
»Det gör mig ondt och mera ondt än ni kan föreställa
er, men stanna då i Guds namn ... jag vill ju till och
med omtala min älskares namn och inhemta edra råd. Ni
borde åtminstone sätta värde på mitt förtroende.»
Herr Winter sprang på dörren och var som en blixt
utför trapporna utan att taga på sig galoscherna en gång.
Den intagande enkan kastade sig i ena soffhörnet.
»O, den otacksamme, den grymme!» utropade hon.
under tårar.
Taflor och berättelser. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
