Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skomakarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOMAKARENS DOTTER.
167
och hvad var för henne löjtnant Nagelborste, så väl denne
än satt på sin snabbfotade fullbloding, mot Henrik Sulgren,
så illa denne än satt på sin både tre- och träfotade
skomakarstol I
Innan Henrik kom i huset, hur mången gång hade
hon icke måst röna verkan af det gamla ordspråket:
»Smedens häst och skomakarens hustru hafva de sämsta
skorna?» Men nu, hvilken förändring! Hur skön, hur
putsad, hur med alla möjliga beqvämligheter försedd var ej
den lilla skon, som af Henriks händer passades på hennes
fötter! Och när han med darrande händer vidrörde den
älskades fot för att probera, hvilken ljuf låga ilade ej då
genom Katarinas hela väsende, ty fottryckningen gjorde på
henne vida mer intryck, än hvad de varmaste
handtryckningar i verlden kunde åstadkomma. Ack! Beständigt gick
hon då ifrån honom beklämd, aldrig, aldrig om fötterna,
men alltid om hjertat. Sällan gick Henrik bort om
söndagarna eller firade frimåndag som de andra gesällerna;
han satt i stället hemma på verkstaden och förfärdigade
några småsaker åt henne, än ett vackert saffiansskärp och
än Gud vet icke hvad; men alltid var det något för hennes
räkning och till hennes nöje. Ofta hörde hon hans klara
röst ljuda från verkstaden in i rummet — hon lyssnade
och hörde alltid dessa orden:
><Jag såg ett ljus i österland ■—
Det lyste som en stjerna;
Det var så likt den lilla vän,
Som jag ser ofta och gerna.»
Då grep en underlig känsla hennes hjerta, och hon
skyndade till klaveret, sjöng och ackompanjerade:
»O, farväl, förgät ej mig!
Tänk på mig i dödens smärta;
Sista gången slår mitt hjerta,.
O, då slår det blott för dig I
O, farväl! O, farväl! O, farvä-ä-äl, förgät ej mig!:,:»
När hon slutat sista refrängen, lyssnade hon med
spänd uppmärksamhet. Det var tyst i verkstaden. Då
steg hon upp från klaveret, närmade sig verkstadsdörren och
tittade försigtigt genom det på dörren befintliga glasfönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
