Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var icke smultron och grädde, jag förnämligast
eftertraktade och hade på läppen, när jag gästade hos henne.
Jag ville ha upplysning om galgarne i trakten och om den
underbara handen, som upprest dem; men då blef gumman
alltid grå i ansigtet som en förfallen mur och, hvilket var
det värsta, äfven lika tyst som en sådan. Detta ökade
naturligtvis min nyfikenhet.
Lyckligtvis hade jag kommit underfund med att mor
Stina gerna tog sig en tår på den enda återstående tanden,
hvilken tillbörligen bar den svarta sorgdrägten efter
längesedan hänslumrade fränder.
Jag tog derför understundom med mig en halfbutelj
punsch för att, med denna böneman till biträde, fria till
gummans hemligheter. Jag lyckades, ty »trägen vinner».
Kanske skall den samvetsgranne klandra mig för mitt
polissystem; men jag var ung, vetgirig och från min barndom
glupsk på underbara historier, hvartill kom, att jag icke
hade någon ro för föreställningar och drömmar om galgar,
hvita händer och förtrollade väsen, för hvilka jag skulle
»springa som en toking öfver berg och backar».
Det var i ett af dessa, medelst konst inspirerade
ögonblick, som gumman för mig afslöjade många händelser ur
sin egen och andras lefnad, ehuru hon på »nykter kaluf»
tog löfte af mig att ej uppdaga den del hon haft i dem,
åtminstone så länge hon lefde.
Gummans berättelser, jemförda med åtskilliga
rättegångshandlingar från andra tiotalet af detta århundrade, ligga till
grund för den brottmålshistoria, som härmed öfverlemnas
till allmänheten och icke har annat anspråk än att få gälla
för en sådan.
Hvad mor Stina för öfrigt beträffar, så hvilar redan
adertonårig mossa på hennes graf i Danderyds kyrkogård.
Stockholm, januari 1848.
Författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
