Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen / 14 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den smygande mannen, klädd i tjock frisrock och
klädesmössa samt försedd med knölpåk, var en kraftfullt byggd
gestalt af ett befallande utseende. Han syntes ingalunda
vara främmande för de få af skutornas manskap, som
händelsevis mötte honom, ty de blottade sina hufvud för honom,
ehuru han för sin del temligen kallt besvarade
artighetsbetygelserna, hvilka också, rättvisligen erkändt, snarare
tycktes härleda sig af fruktan än af någon annan mjukare
och välvilligare känsla.

Ill. G. Stoopendaal.

»Söta pappa, får jag springa för mig sjelf?» bad gossen,
under bemödanden att lösgöra sig från den ledande handen.

»Spring, men akta att du inte plumsar i sjön,» svarade
mannen, släppande gossen; »akta dig för sjön, din rustibus!»

»För sjön! ... Det är inte farligt, pappa ... hej, så
roligt!» jublade åttaåringen, som dervid vågade det ena
språnget efter det andra kring den allvarsamme fadern;
»nej, men se, men se, pappa, så vackert det är ... den
granna månen och hela himlen är nere i vattnet ... ser
inte pappa, hur grannt det lyser i vattnet?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>