Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Än sedan då?»
»Föreslog grefven ett kristligt byte ... skuldsedlarne
emot brännspegeln.»
»Afslogs?»
»Afslogs tvärt ... derpå följde lagsökning ... på den
följde fruktlösa vigilanser ... efter dem hemgjorda
bankosedlar samt slutligen snara och krok.»
»Stackars karl! ... Men nu är brännspegeln ledig ...
sådana ögon gråta aldrig länge.»
»Men sådana hjertan lida i evighet.»
Det stora, sorgliga tåget skred nu öfver Södermalmstorg
uppför Götgatsbacken och stannade utanför Södermalms
källare.
En kypare visade sig på trappan, bärande en bricka,
hvaruppå stod ett halfqvartersglas med rhenskt vin. Enligt
gammal plägsed tillåtes det de lifdömde att några minuter
rasta utanför denna källare och få sig en styrkedryck.
En polisbetjent tog brickan ur kyparens hand och
frambar den till den lifdömde. Denne var klädd i hvita,
fina linnebyxor och svart frack. Hans ansigte var blekt,
men dess uttryck tillkännagaf att räkningen med lifvet var
uppgjord. Artigt sköt han brickan tillbaka.
»Men drick ändå ... ni behöfver styrka er något,»
menade fångpredikanterna.
»Jag behöfver det ej,» svarade den lifdömde, »och om
herrarne ej äro för mycket uttröttade af den långa vägen,
så anhåller jag att genast få fortsätta den ... ju förr, desto
bättre.»
Tåget satte sig genast i rörelse under oupphörligt ökadt
tillopp af deltagare och deltagande.
Hur det gick med rhenska vinet, veta vi ej; men nog
var glaset tomt när det återlemnades till kyparen, och nog
torkade sig polisbetjenten om munnen med samma hand,
som nyss hållit brickan.
Icke så särdeles långt utom Skanstull reser sig
våningshögt bland resliga granar och tallar en hvit, trekantig
stenbyggnad, från hvars vinklar trenne höga stenarmar,
skorstenslikt, sträcka sig mot höjden. Dessa armar sammanbindas
ofvantill medelst tjocka jernstänger, försedda med ringar
och krokar af samma metall. På murens ena sida är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
