Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med henne i går,» svarade den främmande damen med
blickarne oaflåtligen fästa på den jublande barnskaran.
»Hur skulle jag väl kunnat motstå det söta barnet!»
hviskade lärarinnan med blicken på ett af sina finger, hvilket
pryddes af en dyrbar ring, en present af det söta barnets
frikostiga moder.
»Om mamsell tillåter,» sade den främmande, uppresande
sig från soffan, »så ville jag gerna taga småherrskapet något
närmare i ögonsigte.»
»Var så god, var så alltför god,» genmälde lärarinnan
och följde sin gäst till småherrskapet, som räckte sina händer
mot herr Lund, hvilken med sin vanliga godhet förvandlade
svafvelstickor till de vackraste figurer, dem han skänkte sina
små beundrare och beundrarinnor, allt efter som han fått
dem färdiga. En uppmärksam åskådare skulle otvifvelaktigt
hafva förvånats öfver den vildt glödande blick, hvarmed
det främmande fruntimret mönstrade den muntra, yrande
barnaringen.
»Ser du, nu har jag fått mig ett svärd, som jag inte
vill utbyta mot din dolk,» ropade korsriddaren, springande
ur barnkretsen fram till Julia, hvars hand hvilade i moderns.
Det högväxta fruntimret spratt till vid dessa ord och
slungade en sträng blick på Julia, hvilken rodnade starkt
och slog ned ögonen, såsom barn bruka göra, när de veta
sig hafva begått något, som icke varit dem tillåtet.
»Hvad heter du, min raska gosse?»» frågade den
främmande, skarpt fixerande den tillfrågade.
»Albert Kron,» svarade gossen raskt.
»Aj! Mamma klämmer min hand!» klagade Julia, nästan
gråtande.
Hade i denna stund mamsell V** händelsevis kommit
att närmare betrakta sin gästs ansigte, så skulle hon
otvifvelaktigt hafva förskräckts och förstummats af den vilda rörelse,
som i detta ansigte för hvarje sekund ökades.
»Den der gossen,» hviskade lärarinnan till sitt
främmande,» är en af mina frielever ... han är son till
gevaldigern i trakten, mycket snäll och dansar bäst bland
gossarne ... Jag brukar alltid för hvarje termin gratis emottaga
några elever.»
»Jaså, du heter Albert Kron, mitt barn,» yttrade den
främmande damen; »lefva dina föräldrar?» tillade hon, under
bemödande att dölja sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
