Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vore jag en drottning,» yttrade frun, »så skulle jag
nästan tro, att också jag fått gift i mig ... Rysligt hvad
det sliter under bröstet! ... Men det är bara bland storfolk
som sådant brukas ... Det är bara kungar och drottningar
eller deras gelikar, som få ta lifvet af folk ... Evige Gud!
Hvad är det här för slag!» utropade hon, med händerna
hårdt tryckta mot bröstet.
»Du är mycket sjuk i afton,» sade gevaldigern, läggande
bort listan och uppstigande; »du bör gå till sängs, och jag
skall skicka Karin efter assessorn.»
»Herre Gud, hvad du är för en fjesker, kära Kron!»
sade hustrun. »Karin har annat att göra än springa på
gatorna, för går hon väl ut, så kan man vänta sig döden
på halsen, innan hon kommer tillbaka, den odågan!»
»Nå, så spring du då, Albert, till assessor Hagel,»
befalde fadern.
»Nej, du sitter qvar och läser öfver din lexa,» befalde
modern.
»Det kan han väl hinna med sedan,» menade mannen.
»Det begriper du inte,» förklarade hustrun; »gossen
får inte försumma sina studier ... Tiden är det vigtigaste
af allt ... En gång borta, kommer den aldrig tillbaka.»
»Din jernskalle!» komplimenterade Kron.
Albert såg än på den ena, än på den andra, orolig, ty
han befann sig emellan tvänne eldar.
»Inte gör det någonting,» sade han, »om jag springer
till assessorn ... Alltid hinner jag läsa öfver min lexa ...
Det är inte så farligt heller.»
»Nej, min gosse, du får inte gå ifrån mig,» sade hon,
tryckande intill sig sin son; »denna stund rår jag om ...
kanske inte den nästa ... Hu! Hvad jag fryser!»
»Förbanna mig, Greta, ser du icke ut så du kan
skrämma slag på en!» ropade gevaldigern, springande kring
rummet för att söka sin hatt; »jag måste då sjelf efter
någon läkare ... det går inte an att dröja längre ... aldrig
har jag förut sett dig så dålig ... det här är inte att leka
med.»
»Kom hit, Kron!» ropade hustrun; »kom hit du ...
du får ej springa bort i detta ögonblick ... jag måste ha
er begge nära mig ... mycket nära mig ... så här ja ...
nu lider jag mindre, tycker jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
