- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
183

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svärjande och pustande satte grefven foten på trappan
och började sin vandring mot djupet.

Zigenerskan tillstängde blinddörren efter honom och
satte sig derefter lugnt på divanen, fattande en tyllremsa,
hvarpå hon började arbeta.

Men icke var det i tyllremsan den fina nålen tog, och
icke heller hvilade sömmerskans ögon på den fina sömmen.

Ådrorna svälde höga och mörka på hennes sköna panna,
och de hvita perlraderna glänste mellan de halföppna
läpparne som en huggorms tänder.

*


Tjugonde kapitlet.

Djupare nere i kulan.



Sedan grefve Carl Gustaf Lejonborg lyckligt passerat
de smala och fuktiga trappstegen, befann han sig nu med
lyktan i handen på en naken och något vattendränkt mark,
föga tjenlig för hans fina, vända kalfskinnsstöflar.

Den prydliga lyktan var så konstruerad, att dess sken
endast föll nedåt, till följd hvaraf tak och väggar förblefvo
i det fullkomligaste mörker.

Grefven stannade med hälarne mot det sista
trappsteget och med full föresats att icke vidare fördjupa sig i
den nya, mörka verld, hvaruti han visserligen hastigt, men
icke alldeles så lustigt blifvit förflyttad.

Källaren var så låg, att grefvens hjessa sopade taket,
oaktadt han så mycket som möjligt krökte benen.

Derför tog han sitt parti och satte sig på trappan.

Sålunda placerad, spetsade han öronen och lyssnade
uppåt.

Han hörde ljudet af flere röster, men kunde icke
urskilja hvad som talades.

Snart drogs hans uppmärksamhet derifrån och riktades
på något annat, vida obehagligare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free