Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben Pung fann nu för bäst att återtaga sin stol
innanför disken; men med denna mur mellan sig och fienden
kände han sig trygg igen och kastade derifrån trotsigt
utmanande blickar på zigenaren.
»Sakta, sakta, min fina herre!» varnade gevaldigern;
»mins inte herrn när vi råkades sist?»
»Det angår mig inte,» svarade Bruno och vände
gevaldigern ryggen.
»Kors, mins herrn inte? ... Det var ju i vintras på
det lilla trefliga spelhuset vid Kimstugatan,» upplyste
gevaldigern; »det var ju jag, som med några af mina vänner
kom upp så oförhappandes och lade vantarne på
härligheten ... Skulle ni inte minnas det?»
»Det rör mig inte ... jag har för öfrigt aldrig varit
intresserad för polisen.»
»Men så är polisen så mycket mer intresserad för er ...
Ni var en arg spelare, min herre, och antingen ni tappade
eller vann, så var ni alltid vid godt kurage.»
Bruno Stark hade verkligen varit spelare ex professo,
innan han blef Anna Jolanta Bränners blinda redskap.
»Se så, farbror!» vände han sig nu till värden; »jag
hade en sup med tilltugg och sex glas punsch ... Fram
med griffeln, pappa Pung, så slipper ni bråka er arma
hjerna!»
Dervid ryckte han upp ur bröstfickan en plånbok; men
knappast hade hans blick fallit på den, förr än han med
blixtens hastighet stoppade den tillbaka i fickan och i stället
framtog en annan.
Men blixtens hastighet öfvergår icke blickens, i
synnerhet om blicken är en gammal och öfvad polisbetjents.
»Två plånböcker, två plånböcker!» ropade gevaldigern;
»det var fan till herre!»
Zigenaren blef som drypande blod i ansigtet, och
hans läppar frammumlade doft en ryslig förbannelse öfver
honom sjelf.
Man kan med skäl förundra sig öfver denne bofs
distraktioner, om vi så få kalla denna brist på nödig
försigtighet och bemödande att igensopa spåren efter sig,
hvilken brist städse uppenbarade sig så väl under hans
uppträdande i denna berättelse som under den med honom
hållna ransakningen, enligt hvad protokollen gifva vid
handen, och detta särdeles om man tager i betraktande dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
