Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det enda som förvånade mig,» afbröt honom Albert,
»var att träffa honom och löjtnanten nästan i beråd att
duellera med hvarandra.»
Löjtnanten rodnade, men fann sig.
»Hvad skulle jag göra!» sade han; »han drog upp
pistolerna och hotade skjuta mig ... det är bäst att hålla
god min i elakt spel, tänkte jag, och derför låtsade jag som
jag ville ordentligt duellera med honom.»
»Ja ja, det är alltid bäst att hålla god min i elakt
spel,» upprepade Albert och kastade på löjtnanten en
forskande blick.
Löjtnanten slog ned ögonen och ryckte i förlägenheten
lös en knapp ur sin bonjour.
»För öfrigt ger jag galningen hin,» utbrast han,
förargad dels öfver att den försmädlige landsortssprätten vågade
fixera honom, dels ock för det han sjelf, genom knappens
bortslitande, ytterligare bidragit till ruinerandet af sin redan
tillräckligt derangerade garderob. »Om min bäste herre inte
tar illa upp, så hade jag några samvetsfrågor att göra min
herre.»
»Några samvetsfrågor!» upprepade bokhållaren,
förundrad.
»Jag är af det slags menniskor,» började löjtnanten,
»som hatar alla sidovägar och derför går rakt på saken,
kosta hvad det vill, och jag fordrar samma sätt att gå till
väga af hvarje hederlig man.»
Detta yttrande låg i strid med de planer den unge
krigaren uppgjort, under det han hvilade sig vid kullens
fot; men troligtvis hade alla de snärjande frågorna gått
honom ur minnet.
»Nog vill jag gerna handla öppet mot alla menniskor,»
svarade Albert; »men kan man göra det med alla, och har
man alltid rätt att göra det?»
»Visserligen, visserligen,» svarade löjtnanten, något
förbryllad af att så der, liksom Olle, blifva motad i grinden.
»Hvad var det herr löjtnanten egentligen ville säga?»
frågade bokhållaren, återfallande i sin förra tankspriddhet
och derunder ofta skådande sig tillbaka.
»Det vore några frågor om mamsell Palm jag ville
framställa,» yttrade den förre; »ni är barndomsbekant till
henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
