- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
372

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polisonger och mustascher, hvarefter han, i trots af det
lifligaste motstånd och de varmaste protester, inleddes på
krogen derstädes af en herre, som kallade sig länsman, för
att undergå nödig undersökning med anledning deraf, att
man trodde sig vara en till karl förklädd lifstidsfånge af det
täcka könet på spåren.

Slutligen befriad, fick han fullfölja sin färd och kom
vid midnattstiden ändtligen hem, mer lik en vandrande
takränna än en mensklig varelse.

Hungrig måste han gå till sängs och insomnade, icke
just med en gudlig aftonbön på läpparne.

Hvad han lidit fingo rekryterna följande morgon
umgälla. Snart glömde dessa sina lidanden, men aldrig glömde
löjtnant Ell den der aftonen på landet.

*


Trettiosjunde kapitlet.

Stunder på Gunilholm.


1. Mötet.



Åtta dagar efter den olyckliga aftonen uppsteg, middagstiden,
ett tätt dammoln från den öfversta spetsen af en å
stora landsvägen varande backe, belägen en fjerdedels mil
från Gunilholms stora sätesgård inom Vestmanland.

Småningom upplöste eller lade sig molnet, och man
urskilde snart de vackra konturerna af en apelkastad springare,
på hvilken satt en hög sylfidisk gestalt i mörk fladdrande
riddrägt och med svart felbhatt på hufvudet, hvarifrån ett
yfvigt grönt flor vajade som en fana för vinden.

Från backen syntes en stor kupévagn med kusk och
betjenter i rikt livré.

»Friherrinnan från Skinnskatteberg,» yttrade den
majestätiska amazonen för sig sjelf och kastade sig in i skogen
på sidan af backen, döljande sig och sin häst, till dess
kupévagnen uppnått backens spets, fortsatt sin väg och
försvunnit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free