Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Er vilja är det ondas vilja, och det onda får ej
segra!»
»Sonen af din faders mördare skulle således ega dig;
han, som öppnade det mångåriga fängelset för din egen
moder, skulle ega dig ... dig, den skönaste varelse,
hvaröfver solen någonsin strålat,» rasade den linhårige; »han
frossa i dina armar, berusas vid dina läppar och försmälta
vid din barm, han, han! ... Blotta tanken derpå gör mig
vansinnig.»
»Ja, jag blir hans maka,» ropade Julia med stark röst
och flammande ögon.
»Ha ... så välj då, välj då!»
»Hvad?»
»Emellan en skilsmessa från den lefvande och en
skilsmessa från den döde.»
»Ni skulle kunna ...»
»Döda honom ... ja!»
»Hvarje gnista af mensklighet är då förqväfd i ert
hjerta, eller, rättare sagdt, ni har ej mer något hjerta.»
»Jag hade ett hjerta,» svarades med vildt rullande
ögon; »men man slet det ur mitt bröst och hängde upp det
till spis åt roflåglarne ... sedan lades det ned i jorden till
föda åt maskarne.»
»Och nu vill ni sjelf,» inföll Julia, »lik masken och
roffåglarne, gnaga på ert barns hjerta ... och detta barn
har likväl aldrig gjort er något ondt! ... Nej, så grym kan
ni inte vara,» tillade hon, i det hon närmade sig den
förfärlige och med mildhet slöt dess hand i sin; »så grym kan
du inte vara, moder ... Icke är det med nya brott du
vinner försoning och, nåd!»
»Endast med hans lidande eller blod kan jag lösa mitt
hjerta från mörkrets makter!» svarade den linhårige med
ett vansinnigt uttryck i sitt ansigte; »välj, välj, Julia!
Antingen skilsmessa från den lefvande eller skilsmessa från
den döde!»
»Jag skall varna honom ... Han skall taga sig till vara
för er.»
»Innan varningsordet träffar hans öra, träffar döden
hans bröst!» ropade den linhårige, krampaktigt hopknytande
sina händer.
Julia bäfvade, men icke för sitt öde, utan för sin
älsklings lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
