Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 3. Flickan i Stadsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
FLICKAN I STADSGÅRDEN. 70
Kom, min ’ sockergris! Den här konfekten skadar hvarken
tänderna eller magen.»
Dervid drog; han den stackars trettonårige gossen med
o o o
sig till en stol, tog derpå sjelf plats, framsköt derefter sitt
venstra knä och inbjöd vår hjelte medelst en höflig gest
att lägga sig framstupa öfver det framsträckta knäet.
Både forntidens och alla tiders hjelteminnen försvunno
i. denna stund för vår hjeltes blickar, och hvem kan väl
undra på det? Han började så bittert gråta och så
innerligt bedja, att det kunnat röra stenarne i ett
fyravåningshus; men hvad som biter på mursten biter icke alltid på
murare.
»Om du varit äldre,» svarade den vilde hämnaren, »så
skulle jag ha bräckt refbenen på dig, så att du blifvit lös
i köttet som en daggmask; men nu är du blott en pojke,
och derför slipper du först med femtio slag för snuset och
askan, och sedan med femtio till för du blandar dig i
tvisten mellan man och hustru . . . Skriker du, så qväfver jag
dig med mitt förklä . . . Ner med dig, din unga spetsbof!. ..
Efter fem minuter ska det inte finnas en hvit fläck på din
kropp I»
Dermed grep han med venstra handen öfver nacken på
Axner för att vräka omkull denne; men vår hjelte, hvilken
det afgörande ögonblicket gaf förtviflans krafter, mod
och beslutsamhet, svängde sig med hela kroppen öfver
murarens knä och, innan denne hunnit få ett nytt tag,
hoppade han upp invid jättens venstra sida, slog armarne
om hans hufvud, tryckte sidan deraf hårdt till sitt ansigte
och bet af halfva örat. Efter detta förtviflade anfall,
som vågades och lyckades vida fortare, än det nu hunnit
beskrifvas, släpper han sin blesserade fiende, störtar på dörren
och upprycker den.
I sin rygg känner han klappträet, hvilket den
öfver-raskade, blödande och vrålande muraren slungat efter honom.
Detta ökar farten, och den flyende gossen står nu på en
•gård, omgifven af höga murar, invid hvilka han ilar med
andan i halsen för att finna någon port till gatan.
Fotsteg och röster höras. Han stannar, tveksam om
han bör springa fram eller tillbaka. Han lyssnar med
handen på sitt bultande hjerta.
Då framkomma ur en smal och mörk gång flere
personer, hvilka, mer springande än gående, begifva sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
