Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGAN A» EN’ HJELTE.
91
loppet af tvänne dagar erfarit, hade så till den grad inverkat
på hans fysik, att den, oaktadt sin ungdom och styrka,
med möda förmådde uthärda den storm af skarlakansfeber
och frossa, som hopat sig öfver den.
Vi behöfva icke beskrifva den massa af feberfantasier,
som .under denna långa sjukdom fylt vår hjeltes unga hjerna,
huru han i )Tseln talat om Alpernas spetsar och Sista
styfverns trappor, om Olympiska stridsvagnar och snus och
aska i strutar, om englar och murare, om lagerkransar och
klappträn, om två stora, himmelsblå ögon och hälften af ett
plåstradt öra o. s. v. Både himmeln och jorden hade
handlöst kastat sig om hvarandra i hans brinnande hufvud.
Döden stod på tröskeln af hans sofrum och förvandlade
honom till skuggan af en hjelte, när han icke fick sin vilja
fram att förvandla hjelten till lik.
Det var en onsdagseftermiddag i december då Adolf
Axner, med läkarens tillstånd, fick lemna sängen.
Stödd af den goda fostermoderns hand, linkade skuggan
fram till fönstret, satte sig derinvid och såg ut i den
snöyrande dagen. De tre månaderna hade för honom
försvunnit som en dag, och en djup suck banade sig väg ur
hans bröst vid tanken derpå, att en hel skoltermin för
honom gått förlorad.
Den beskedliga frun hade visserligen många hugsvalande
saker att förtälja: magistern i skolan hade flere gånger stått
vid hans sjukbädd, och frun hade till och med upptäckt
tårar i hans ögon samt hört honom säga, att en flitigare
och snällare gosse än hennes Adolf icke fanns i hela skolan;
de fleste af skolkamraterna hade flere gånger om dagen
varit på sjukbesök; alla menniskor hade intresserat sig for
hennes fosterson; hon hade vakat öfver honom den ena
natten och hennes man den andra; — men allt det der
hjelpte föga. Han hade kommit efter sina kamrater i skolan,
och han kunde icke få premium, som han var van vid.
Det var endast detta, som numera oroade honom.
Händelserna i Stadsgården tänkte han icke det ringaste
o o
på, ty han hade förblandat dem med sina feberdrömmar,
och de hade följaktligen upphört att för honom vara en
verklighet.
Dörren öppnades. Pauli och Hök rusade in i kammaren
under mycket buller och bång. Skuggan omfamnades och
försvann nästan helt och hållet i de friska och lifliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
