Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 6. Ett lik och en timmerstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT I.IK OCH EN TIMMEESTOCK.
.101
drängarne, som ofta fingo sin goda förplägning hos mamma
Brandström, med berömvärd t nit fullföljde;
3:0 gick Adolf aldrig ensam till eller från skolan, ty
på ditvägen ledsagades han af en stark lärpojke, och på
hemvägen hade lian nästan hela skolan i sällskap, dels af
personlig tillgifvenhet för vår hjelte, dels ock af nyfikenhet
att någon gång få se det fruktade vidundret, hvars
undergång, i fall det anträffades, var besluten.
4:0 bar alltid Adolf i sin hand, när han var ute på
gatorna, den af Pauli honom skänkta käppen med blykulan
i ändan, kallad Tirfing eller Angantyrs dråpliga svärd, och
i hvars begagnande han af Pauli erhöll dagliga lektioner;
OO S o 1
samt
5:0 hade fru Brundström föranstaltat 0111 ett större
sammanträde af alla madamer och pigor i qvarteret, och
hvarvid alla med en mun utfäst sig att hafva ögonen på
hvarje misstänkt karlöra i grannskapet samt att, när något
dylikt förmärktes, genast rapportera derom i
kopparslagar-verkstaden. Bittida och sent var det ett tillopp af jungfrur
i berörde verkstad, helst sedan en huspiga i qvarteret, som
under en rapports afgifvande gjort sig bekant med en af
kopparslagargesällerna, blifvit dennes fästmö med
koppar-slagarfrus tur och befordringsrätt, hvarefter rapportrisernas
antal till den grad ökades, att kopparslagarmästaren fann sig
föranlåten att sätta en dam mot den alldagliga stormen.
Aldrig har väl någon murare, med eller utan öron, förorsakat
en sådan uppståndelse som den ryslige Storken.
Antingen nu denne verkligen blifvit afskräckt från
fullföljandet af sin hämd genom alla dessa serveter, som
öfverallt brötos och värmdes för hans emottagande, eller
han på annat sätt hindrades från att uppträda på
skådeplatsen, nog af, han syntes icke mera till, och man glömde
snart både honom och hans halfva öra.
Hvad nu särskildt beträffade vår hjelte, föremålet för
så mångas intresse och omsorger, så var det naturligt, att
allt detta skulle göra honom till en i högsta grad vigtig och
dyrbar person äfven i hans egna ögon. Med den innerligaste
förnöjelse och stolthet såg han, fast han ej låtsade se, huru
allas blickar riktades på honom, samt hörde, fast han ej
låtsade höra, huru allas läppar framhviskade hans namn och
bragder hvar han visade sig. Allt detta återväckte och
fördubblade modet i hans bröst, purprade hans kind och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
