Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked ocI[ återfinnande.
179
och utan att bortöda den knappa tiden med vidare
grubblande, drog han Pauli med sig ner till stranden.
»Skynda sig, stig i båten I» uppmanade skepnaden, som
satt deri.
»Aha, madam 1» ropade Axner; »Pauli, vi äro räddade . . .
raskt ombord . . . seså ja ... skjut ut.. . bra går det! . . .
Victoria, victoria!»
Det var hög tid, ty i detsamma öppnades porten och
flere karlar inträdde i parken, hvilka förenade sig med de
tvänne, som förföljt Pauli på strandvägen. De stodo nu vid
stranden, följande med sina blickar den undanilande båten.
Huru dessa blickar sågo ut, kan blott vinternatten, som
omgaf dem, känna; men att de ej voro bland de vackraste,
torde vara säkert. Hvad dc sade, måtte icke heller ha
varit det blidaste, ty det tycktes nästan som hade vindarne,
för ögonblicket glömmande sin egen vildhet, enkom tystnat,
för att lyssna derpå.
»Obegripligt,» sade Axner till Pauli, under det båten,
rodd af den beskedliga madamen, med möda klöf de oroliga
vågorna; »obegripligt, att de vidtagit så stora anstalter för
att gripa dig, liksom hade du velat rymma med en million
på fickan!»
»Det var af hämd,» svarade denne; »Pira glömmer
aldrig, att jag en gång i Lindska simsumpen försökt tvätta
den korpen hvit.»
»Och ditt mål är bestämdt. .. du reser till
Ryssland?»
»Ja.»
»Hur underligt! Du som skulle resa till Grekland, att
strida för friheten!»
»Jag reser ju till Ryssland också för frihetens skull,»
sade Pauli småleende.
Båten stötte nu mot Stallmästargårdens brygga. De
begge vännerna stego i land, och sedan de uttömt sig i
tacksägelser inför henne, som räddat dem och icke ville
mottaga något för sitt besvär, skyndade de upp till stora
landsvägen, der de snart påträffade Hök, som steg ur släden
och på sitt träben linkade emot dem.
Det blef en rörande scen i vinterqvällen. De tre
vännerna stodo hand i hand. Det djupaste nattliga mörker
omgaf dem, men de sågo tårarne i hvarandras ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
