Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ynglingarne.
kan hon heller inte vara, ty när jag sjunger för henne, så
ser jag hur tårarne komma fram i hennes ögon . .. ergo
måste hon älska mig.»
Axner visste icke, om han skulle le eller gråta åt
sin vän.
»Jag har skrifvit till henne tolf sånger,» fortfor Hök
med allt mer ökad värma; »dessa tolf sånger innehålla mina
lefnadsöden och sluta med kulans första gräsning, som
kostade mig benet.»
»Herre min Gudi Har du också börjat skrifva vers?»
utropade Axner, som började svettas.
»Ja, hvarför skulle jag inte kunna skrifva vers?»
genmälde Hök; »jag har visat dem för flere, som blifvit
alldeles förtjusta af dem ... ty jag har ett synnerligt öfverflöd
på originella, djerfva bilder, till exempel den här:
»Min själ i ljusa flammor står,
När hjertat, himlens portklapp, slår.»
»Men hur går det med ditt nya uppfostringssystem?»
afbröt honom Axner, nästan förtviflad.
»Jag måste först försöka det på egna barn, innan jag
vågar tillämpa det på andras.»
»Än millionerna då, som du genom din sång skulle
förtjena?»
»Ett hjerta, som innerligt älskar och lika innerligt
älskas tillbaka, är mer värdt än jordens alla millioner . . .
Hur lyckligt, att jag förlorade mitt ben!... Utan denna
händelse hade jag aldrig kommit att informera i sång, och
hade jag icke informerat i sång, så hade jag ej lärt känna
Amalia Zetterstrand, och hade jag ej lärt känna henne, så
hade jag visst aldrig kommit mig till att skrifva vers, som
ändå alltid blir det skönaste i lifvet. . . Men du får lof att
höra på den versen, som handlar om kulans första gräsning;
ty, ser du ...»
I detsamma spelades det upp till kadrilj, och de många
kavaljerer, som skyndade fram för att söka sina damer,
åtskilde de begge vännerna. Det var ej öfver detta
missöde Axner beklagade sig. Deremot kände han sig mycket
nedslagen af den kalla, främmande höflighet, hvarmed hans
f. d. flicka i Stadsgården besvarat hans djupa bugning, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
