Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ynglingarne.
»Inte annat än godt och väl naturligtvis.»
»Men sade hon inte, att...»
»Hvad?»
»Att... att hon . . . tyckte om mig?» frågade han med
nedslagna ögon.
»Jo, visst tyckte hon om dig. . . och det göra hennes
föräldrar också.»
»Hur uttryckte hon sig?. . . Hur. .. nå, men du måtte
väl kunna begripa...»
»Herre Gudi Hon medgaf att du har godt hufvud, godt
hjerta, en utmärkt röst. . . inte kan jag komma ihåg allt
hvad hon sade.»
»Men såg du inte, om hon sade allt detta med den
värma, som ...»
»Visst var det med värma,» svarade Axner, med tanken
på glöden i hennes ansigte, framkallad af den raska valsen.
»Ser du det, Axner!. .. Tror du inte, att hon tycker
om mig... att hon älskar mig?»
»Det der är bra svårt för mig att kunna afgöra efter
det korta samtal jag hade med henne.»
»Du måtte ha varit något trög i din konversation
i dag.»
»Hvarför förmodar du det?»
»Hon sade, att du var något enformig, men det brukar
du vanligtvis inte vara.»
»Det var för det jag oupphörligt talade om dig,» tänkte
Axner, men sade det icke; »men om jag skall säga dig min
tanke rent ut,» utlät han sig tydligare, »så passar den der
flickan aldrig för dig, bror Hök . . . hon är inte den milda,
anspråkslösa varelse, som skulle kunna göra dig lycklig.»
»Du är inte riktigt nöjd med henne, det ser jag nog,»
sade Hök, högligen missnöjd med sin vän; »det är så
vanligt med er, läkare ... det behöfs lancetter för att öppna
era hjertan,» hvarefter han vände sig om och linkade bort.
»Du behöfver en fyrtiåttapunding för att öppna hennes,»
yttrade Axner för sig sjelf, med en deltagande blick på
sin vän.
Axner kände sig i behof af frisk luft och närmade sig
dörren, men stannade, uppfångande följande samtal mellan
två herrar:
»Hur gammal är hon?»
»Femton år, som jag hört.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
