Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Ynglignarne
- 13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Antingen du eller jag börjar leken, kan just komma
på ett ut,» sade muraren, utan att ens vrida på hufvudet;
»har du något mer att kasta, så gör undan det så fort
som möjligt, för, ser du, desto mera ledigt rum får jag, när
jag kommer och helsar på dig ... ruter är det i dig i alla
fall, det medger jag ... men så finns det inte heller någon
killing så liten, att han ej sprattlar emot, när man tar
honom i kalufven.»
Axners första tanke efter sitt misslyckade kast var att
hoppa i sjön för att simmande uppnå land, ty han var
stark i den konsten och stranden dessutom icke så aflägsen,
att ej en skicklig simmare, äfven med kläderna på sig, kunde
lyckligt hinna densamma. Men vid närmare besinnande
insåg han att, huru raskt han än simmade, skulle likväl
muraren med båten utan ringaste svårighet hinna fatt
honom, hvars undergång då blefve oundviklig. Att nesligt
tigga vilddjuret om nåd och försköning förbjöd honom hans
stolthet, äfven om det kunnat löna mödan att krypa till
bönboken.
Hans belägenhet var förfärlig. Ensam i en liten båt
på det öde vattnet klockan åtta på aftonen, utan det
obetydligaste vapen till sitt försvar mot en jättelik, blodtörstig
och dertill väl beväpnad fiende samt utan minsta hopp om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0238.html
