Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
j.aura.
»Jagi» ropade hon förlägen och utan att veta hvad
hon skulle svara på en sådan fråga.
»Och fröken har inte något annat dopnamn än
Aurora?»
»Nej.»
Alla sågo på doktorn med blickar, uttryckande till
hälften nyfikenhet och till hälften förundran, begge delarne
i högsta grad.
»Ja, var det inte fröken?» upprepade Axner; »jag
erinrar mig ännu ganska lifligt frökens anletsdrag ... hur
skulle jag kunnat glömma dem!»
»Ha! Det var då doktorn som lemnade manuskriptet
qvar i vagnen?» ropade grefve Friisenhjelm, ytterst
öfverraskad och förvånad; »ja, jag mins nu, att det stod en
gosse vid vagnen med en pappersrulle i handen ... kunde
det vara doktorn?... Ack, min Gud, så besynnerligt, så
underligt det går till här i verlden!»
Axner skiftade färg och hade icke styrka att uthärda
de mönstrande blickar, som riktades på honom.
»Det är då doktorn sjelf, som är författaren!» ropade
grefve Silfverhjelm med en munterhet, som jagade nästan
hela blodmassan upp i Axners ansigte.
Denne insåg nu, att han försagt sig och att han, utan
att vilja det, uppträdt som den sannskyldige författaren.
Dock hemtade han sig snart. »Ja,» sade han mycket
upprörd, »jag är den märkvärdige författaren . . . jag var då ett
barn ... det var ju som jag sade. . . mästerverket der,
hvilket så mycket roat herrskapet, skref jag som gosse . . .
man har många underliga drömmar och fantasier när man
är barn ... jag ansåg detta manuskript för alltid förloradt
och var rätt glad deråt, ty det gjorde mig många förargelser
då, som jag likväl efteråt haft rätt roligt af. . . herrskapet
fattar nu orsaken så väl till min öfverraskning, när jag
nyss efter så många års förlopp hörde det uppläsas, som
till mitt missnöje med det något bittra skämt, hvarmed
man bemötte det oskyldiga fantasispelet i en trettonårig
gosses hufvud ... jag blef som barn på nytt, när jag såg
mina barnsliga tankar så der lifslefvande ånyo uppträda
inför mina ögon, och jag kände samma smärta som detta,
när man förstör dess leksaker... jag bar mig barnsligt
och narraktigt åt, och jag bönfaller om er förlåtelse, mitt
herrskap!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
