Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 20. Stenkorset och blomsterkransen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
laulta.
»Du behöfver kläder för en så lång resa, och jag skall
använda dina pengar till det.»
»Nej, herre! ... De ska användas till ångbåtsbiljett,
skjuts eller annat ditåt, som kan förekomma.»
»Tag hit pengarne, din galenpanna! ... Se, hur du
knypplat till dem.»
»De bli ännu värre tillknypplade, om inte doktorn gör
som jag sagt.»
»Nå, så tag hit dem då i Guds namn!» ropade läkaren;
»du skall få betala resan sjelf, efter du så angeläget vill. ..
men skyll dig sjelf, om du ångrar dig.»
Stork lade penningbundten i läkarens ena hand och
tryckte den andra till sina läppar, innan ännu Axner hann
draga den tillbaka.
»Jag skall alltid behöfva en god vän,» sade läkaren,
för ögonblicket kännande sin egen sorg mildras af den
glädje, som strålade i arbetarens ögon.
»Säg hellre en trogen tjenare,» svarade muraren med
hänryckning.
»Hör du, Stork,» sade Axner, efter en stunds tystnad,
»det är du som i natt upprest stenkorset på Höks graf.»
Muraren rodnade starkt, men teg.
»Ja, Stork, det är du ... jag är säker derpå . . . korset
är hvarken af marmor eller granit, utan af murad tegelsten,
alldeles likt det som på samma kyrkogård står på din
hustrus graf.»
»Hur har ni. .. hvem har kunnat säga?» stammade
arbetaren med fortfarande förlägenhet.
»Först dina händers verk och nu ditt eget ansigte.»
»Ett kors af tegelsten i stället för ett ben af kött och
blod,» mumlade Stork med nedslagna ögon.
»Hök undanbad sig på dödssängen alla slags
minnesvårdar på grafven ... men med välbehag skall han ändå
nedblicka på den du rest... vet du, hvem som lagt dit
blomsterkransen?.. . Det är väl slutligen också du, när allt
kommer omkring.»
»Nej, herr doktor, mina händer duga ej till att binda
blomsterkransar.»
»Och du vet inte heller, hvem som bundit den, som
nu hänger öfver ditt kors?»
»Nej, men jag hittade den här fina näsduken på grafven,
när jag i natt satte ner korset. . . säkert har den blifvit
qvarglömd der, när kransen ditlades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
