Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vid alla himlens gudamakter 1» ropade han, utom sig
af stormande hänryckning; »märkte du inte hur hon rodnade,
när hon såg hit upp?... Så har jag aldrig sett henne förr 1 . . .
Ah, hon älskar mig då .. . hon vet mina känslor. . . hon
rodnade! Hon rodnade!»
Pauli svängde omkring med sin vän som en vansinnig
med en annan vansinnig, ty äfven Axner syntes gripen af
samma våldsamma berusning.
»Du älskar då henne? Henne?» utropade slutligen
Axner, lösryckande sig ur Paulis famn och kastande sig på
soffan.
»Ja, henne . . . henne!. . . Det är furstinnan Urusof j!ig
älskar!» ropade Pauli.
En djup tystnad följde på dessa utrop. De båda
vännerna tycktes hvar för sig ha mycket svårt att
återkomma till sig sjelfva. Det gifves verkligen ögonblick i
lifvet — och dessa äro minsann icke så få — då man har
ett herkulesarbete för att qvarhålla det undanilande
förståndet; ty för att återfordra flyktingen vet man ofta ej,
om det är på himmelens eller afgrundens portar man bör
klappa.
Svettdropparne på Axners panna voro dock flere än
på Paulis, ty denne hade blott sett furstinnan Urusof,
Axner deremot icke allenast furstinnan, utan äfven —
flickan i Stadsgården.
»Har du skådat någon skönare uppenbarelse af Guds
majestät på jorden?» frågade slutligen Pauli, i det han ånyo
tog plats på soffan bredvid sin vän.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
