Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
laulta.
ungdomskärlek som låg på bår. Nej, det var ännu mer:
det var hans minne deraf som låg bredvid på båren.
Småningom återväcktes furstinnan ur sin dvala.
Blickarnes ljus började ånyo tändas; det återvändande lifvet
strödde sina rosor öfver de mjella anletsdragen; allt i
bou-doiren återtog sin vanliga form, sin vanliga glans; cirkassiskan
låg på knä framför divanen, med läpparne på herskarinnans
bländande hand. Men läkaren var försvunnen.
Följande dagens sol, hvilken som vanligt uppgått ur
dimmor och töcken, strålar likväl blodrödare än vanligt.
De tunga, svartmålade likvagnarne ha nu upphört att rulla
öfver gatorna med den sista nattens offer, ty klockan är
redan åtta på morgonen. På portalen till en ofantlig
stenmassa vid Nevskijprospekt, men dock vida aflägset från det
Urusofska palatset, stå med stora svarta bokstäfver orden:
»Cholera morbus», betecknande, att ifrågavarande stenmassa
är inredd till sjukhus.
I ett mindre rum på nedre botten af detta hus kan
läsaren inträda, utan att behöfva tugga på kamfer eller
öfvergjuta kläderna med klorkalk, ty rummet är upplåtet åt
en af sjukhusets läkare, att af honom begagnas vid de
sparsamma tillfällen till hvila, som kunde blifva honom beskärda
efter det svåraste och farligaste arbete man kan tänka sig.
Rummet erbjuder inga andra beqvämligheter än ett bord,
några stolar och en soffa.
Soffan är redan upptagen af en ung man, slumrande
så lugnt och godt, som sväfvade ingen fara öfver hans
hufvud, ehuru döden i de fyra våningarne öfver honom
rasar med hejdlös ifver.
På en stol framför soffan sitter en jättelik gestalt, med
blicken på den sofvande och understundom med den breda
handen farande öfver dennes ansigte, för att undanjaga flugor
och andra insekter, hvilka tyckas synnerligen intressera
sig för menniskan, hon må nu vaka eller sofva, ehuru de
svårligen kunna väcka något intresse tillbaka. »Flugor sätta
sig helst på svettiga hästar», säger ett ryskt ordspråk, och
följaktligen äfven helst på menniskor hvilka arbeta som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
