Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
387
Stackars Axner! Du behöfver lägga dig. .. kryp till kojs i
min säng och det genast. . . Stackars gosse, hvad du ser
eländig ut! Hur länge har du legat i grafven?»
Axner sprang tillbaka till klocksträngen och ryckte
häftigt deruti. Tvänne betjenter skyndade in i kabinettet.
»En af er bäddar på ögonblicket öfverstens säng,» sade
Axner sakta till dem; »den andre stannar inne och hjelper
mig att föra öfversten ur kabinettet, ty han är sjuk.»
Betjenterna betraktade öfversten med stora ögon.
»Herre Gud! Öfversten är kålblå i ansigtet!» ropade
den ene betjenten.
»Koleran 1 Öfversten har koleran 1» skrek den andre.
Derefter störtade begge betjenterna hals öfver hufvud
ur kabinettet och försvunno.
»Koleran!» skrek Pauli och började springa fram och
tillbaka mellan dörren och fönstret; »är jag omgifven af
vansinniga?. . . Har mitt hus blifvit förvandladt till dårhus?. . .
Jag skulle ha koleran! Jag dö i den! . . . Ha, hal. . .Jag dö
nu, då jag är mäktig, stor, älskad, älskad af henne! ... De
spetsbofvarne!»
»Gustaf!» ropade Axner med hopknäppta händer,
»samla din själsstyrka! ... Du är sjuk, säger jag . . . ingen tid
är att förlora ... du måste lägga dig. . . jag skall vårda dig,
jag . . . din ungdomsvän skall ej vika från din sida . . . men
dröj icke! I himlens namn, dröj icke!»
»Hvilka grufliga qval!» jämrade sig Pauli, lutande sin
svigtande gestalt mot byrån; »jag lörtäres invärtes . . . men . . .
men,» återtog han med full hals, i det han slog
knyt-näfven i byråskifvan, så att bysterna och vaserna rullade
ned på golfvet, »jag trotsar döden! .. . Jag manar ut honom,
bröst mot bröst, klinga mot klinga; jag kämpar för seger
och lif!»
Han blottade derunder sin värja, tog en fäktares ställning
och gjorde utfall på utfall, under de förfärligaste
ansträngningar. Axner drog sig bestört tillbaka till fönstret, för
att ej träffas af den ljungande klingan. Blått var det
damascherade stålet, blåare färgen på öfverstens ansigte.
Axner tyckte sig se, hur dödens lie korsade Paulis värja.
Slutligen föll värjan ur täktmästarens hand ner på
golfvet med sorglig klang, men ännu sorgligare var det
utrop, hvarunder den vapenlöse störtade fram mot Axner, i
hvars armar han dignade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
