- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
248

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Inte vilja de något vid mig, det vet jag nog.. . men
när de kasta sig öfver den resande, så får alltid
skjutsbonden sitta-emellan.»

»Men såg du då ej, hvad jag hadc med mig, när jag
steg upp i schäsen?»

»Den der sabeln ... en lång tingest är det, men
post-röfvarne häde pistoler, herre, för bond’, som skjutsade posten,
fick sig en kula i axeln, så han damp som en pannkaka
ur kärran och blödde som en kalf, herre!»

»För att lugna dig, så vill jag säga dig, att äfven jag
har pistoler i mitt resbälte, så att vi nog skola reda oss, om
vi också finge ett hälft dussin stråtröfvare omkring oss . . .
Håll du bara säkert i mitt paraply, så att ej vinden röfvar
det ifrån dig!»

Vägen tog nu tvärt af till höger och slingrade sig
uppför en backe, omgifven på begge sidor af höga träd.

»Ser herrn, der ha vi vagnen!» ropade skjutsgossen
med gladare stämma; »der uppe i backen ... de ha tändt
vagnslyktorna.»

»Du har rätt... Blacken din har goda ben, märker jag.»

Den resande hade knappt hunnit till början af backen,
då en blixt flammade till, hvarpå följde knallen af ett
pistolskott.

»Herre min Gud!» skrek skjutsgossen och fattade den
resande i armen.

Ett nödrop hördes öfver från backen.

»Du var sannspådd den gången,» yttrade den resande
lugnt, i det han kastade tömmarne åt den darrande gossen,
hoppade ur kärran och ryckte en pistol ur bältet, hvarefter
han med denna i venstra handen och den dragna sabeln i
den andra skyndade uppför backen, utan att lyssna till
skjutsgossens ängsligt varnande rop.

Ett nytt pistolskott smälde af, och nödropen fortforo
från höjden af backen.

Mannen i läderkappan påskyndade sina steg och
upphann snart backens spets, der han, vid skenet af lyktorna
på en berlinervagn, blef vittne till en scen, som, visserligen
vanlig i röfvarromanerna, likväl icke heller saknar exempel
inom vårt annars så fredliga fädernesland.

På ena sidan om vagnen låg en betjent orörlig och
blödande ur ett hål vid tinningen. Helt nära denne vältrade
sig en bonde, som, med händerna för pannan, jemrade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free