Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett uttryck af sorg, som icke låter sig beskrifvas,
hvilade Alms blickar på henne. Han hörde de krampaktiga
snyftningarna; han såg, hur tårarne tillrade fram mellan de
snöhvita fingrarne, som fortfarande betäckte hennes ögon.
Han ville nalkas henne, ville säga henne ett tröstens ord;
men foten svek, tungan svek. Hans högra hand tryckte
krampaktigt mot hans hjerta, och hans ansigte var hvitare
än gipsbilden på boudoirens spegelbord. Han anade både
hvad som föregick inom Amandas bröst, och att offret inom
hans eget ännu icke var fullbordadt.
»Rädda mig! Låt mig fly!» utbrast hon slutligen i ett
slags yrsel; »hvilken demon har flugit bort med mitt lugn! ...
Barmhertige Gud! . . . Bruden från Lammermoor var icke
så olycklig, som jag är i denna stund . . . Mellan henne och
Edgar stodo blott vansinnet och döden .. . men mellan mig
och honom står brottet, och vid brottets sida mitt eget
hjerta . . . mitt svaga, eländiga hjerta!»
»Mitt goda, mitt älskade barn!» sade fosterfadern, i det
han, herre öfver oron och stormen i eget bröst, lade sin
ena arm om fosterdotterns smärta lif och slöt henne vänligt
i sin famn; »ingen skugga närme sig Amandas hjerta, ty
konsten, hvars älskling hon blifvit, har invigt detta hjerta
åt sig!... I konsten, liksom i allt skönt, bor Gud, och der
han är, der är frid, tröst och seger... Det sannt skönas
bana är äfven Guds väg, och en enda afvikning från den
senare aflägsnar äfven himmelsvidt från den förras sanna
mål_____En konstnär utan dygd är en blomma, bruten från
sin stjelk ... för dess doft och fägring finnes ingen
morgondag, och fruktlöst gjuter ångern sin tår öfver de vissnade
bladen .. . Hur högt än verlden lyfter honom på sina armar
eller höjer hans rykte till skyn, saknar han dock sjelf den
inre tillfredsställelsen, och mången gång skulle han vilja
bortbyta verldens beundran mot dess aktning.. . Men har
han på samma gång segrat öfver sig sjelf, har han bannlyst
hjertats svaghet och kufvat passionens styrka, då är han
afbild af Gud, då är han englars like.»
Under tiden hastade ur staden ut i natten, jagande
genom skogar, öfver berg och moras, Amandas äldre
fosterfader, den vilde röfvaren, svärjande öfver sin otur och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
