Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lefve qvinnan!» ropade några röster.
»Ja, lefve qvinnan!» instämde köpmannen; »men hur
viljen I att hon skall kunna lefva, om man ej uppskattar
hennes skönhet som sig bör, om man ej hyllar hennes
smak för det prydliga, om man ej. . .»
»Ger henne kedjor, som äro värda en eller två sous,»
inföll en åhörare.
»En eller två sous?» upprepade köpmannen; »om denna
kedja vore till salu i någon af stadens större juvelerarebodar,
till exempel hos herrar Tossin och Didiot vid rue Richelieu
eller Palais-Royal, hvad skulle den då kosta?. .. Tvåhundra,
ja, kanske trehundra francs, ty utom metallen och
arbetslönen måsten I betala bodens stora hyra, fönsterrutornas
slipade spegelglas och de tallösa gaslågorna, som mångdubbla
tillverkningarnas glans. .. Men jag, som, efter hvad I finnen,
icke har någon annan salubod än hatten der, ingen annan
ruta än den genomskinliga luften, ingen annan belysning
än solen, jag kan möjligtvis sälja den för hundra francs.»
»Bara hundra francs?... O mon dieul Hvilket
ädelmod!» utropade flere.
Men oaktadt säljarens ädelmod anmälde sig ingen köpare.
»I ansen hundra francs för litet, men ingen vill belöna
mitt ädelmod,» sade köpmannen; »arma folk! Det är lättare
att taga hjertat ur ditt bröst än hundra francs ur dina
fickor.. . Jag begär icke ditt hjerta, ty det tillhör
fäderneslandet (bravo!); jag begär icke heller hundra francs, ty
hvem eger väl hundra francs i dessa tider? (sannt, ganska
sanntl Hvem eger hundra sous i dessa tider?) Tron icke,
att jag med förbundna ögon famlar bland ruiner af vårt
forna välstånd ? Ar väl jag den ende som icke ser huru
näringarna dag från dag tyna af, huru krediten sjunker
(hör! hör!), huru bodarne stängas af brist på köpare, medan
deremot handelsdomstolen fylles af cessionsansökningar, huru
gatorna vimla af arbetare utan arbete, utan bröd (hör I
hör! höri), huru med ett ord samhället rusar till sin
undergång, huru ...»
»Sannt, sannt! Bravo, bravo!» afbröt honom folkskaran.
»Aha! Det är icke för sina kedjor han håller tal,»
anmärkte en af de jublande.
»Kedjorna äro blott en förevändning,» anmärkte en
annan.
»Hvem är han?. . . Hvad heter han?» frågade en tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
