Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga damen rodnade, men ingen skugga öfver
hennes purpurmun röjde nägot förnämt förakt för den
half-qvädna visan. Hur skulle man också kunna förakta en
visa, som af blygsamhet icke sjunges ut, men hvars melodi
man så väl känner I
Ett ögonblicks tystnad följde emellertid, hvarunder
femfrancstycket utbyttes mot de fem messingskedjorna.
Den unga damen hade följt riktningen af köpmannens
finger, när han utvisade de flickor i ringen, som han ansåg
hugade att emottaga kedjorna. Utan att vidare fundera på
saken gick hon fram till de öfverraskade arbetardöttrarna
och delade ut de fyra klenoderna, låtande på samma gång,
ehuru omärkligt för alla andra, ett guldmynt medfölja hvarje
kedja; men den femte gömde hon i den lilla guldbroderade
korgen, som hängde vid hennes arm.
De som fingo kedjorna blefvo icke litet lyckliga, ty
messingskedjor äro ändå i alla fall en rätt vacker prydnad,
helst när dermed följer tillräckligt guld att förgylla dem
med. De fattade den sköna gifvarinnans begge händer och
kysste dem. En af dem, modigare och raskare än de andra,
ropade:
»Mademoiselle, unna oss den lyckan att veta ert
namn, att vi må kunna nämna det i våra böner 1»
»Adelaide,» svarade utan vidare betänkande den unga
damen.
»Hvilken obetänksamhet!» utbrast riddaren, som följt
henne hack i häl, »hvilken oförlåtlig dårskap att så der midt
på gatan utkasta sitt namn ... utkasta det åt sådana der!»
Den som i denna stund var obetänksam och oförlåtligt
dåraktig, det var riddaren af hederslegionen. Sådana saker
kan man tänka, om man så vill, men man aktar sig för att
säga dem, i synnerhet om man är i Frankrike ... i Paris.
Följden uteblef också icke.
»Sådana derl» upprepade en »garnin» af det slaget,
som, härdadt vid emöternas chocker och kanonmynningens
kartescher, icke fruktar några barska ord från en
heders-legionsriddares mun.
»Mille tonnenes D röt en kolbärare, läggande sina grofva
svarta händer på riddarens skuldror.
»Vill man öfveifalla mig midt på gatan!» ropade
riddaren, stretande emot; »finnes det ingen polis? . . . Hör hit,
någon!... Släpp mig, släpp mig, fördömda pack!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
