Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beth. Till höger och venster nedgår man på trappor, som
leda till underjordiska likhvalf, der, vid skenet af en ständigt
brinnande lampa, man upptäcker tvänne grafvårdar till
konungens och drottningens minne. Minnesvården är vacker
och vördnadsbjudande, värdig ett konungapar och värdig en
konung, ty om någon fått lida för konungarnes fel, är det
otvifvelaktigt Ludvig XVI och hans drottning.
Rue d’Anjou-S:t-Honoré är dessutom för författaren till
denna berättelse af särskildt intresse, emedan det var i huset
n:o 35, eller midt emot enkedronningens af Sverige palats,
som berättelsens hjeltinna i slutet af år 1847 bodde.
Ifsåga-varande byggnad har också sin lägre mur med inkörport
åt gatan, sin stora gård att promenera öfver, innan man
kommer till det verkliga palatset, samt sin breda, slottslika
trappa, uppför hvilken man naturligtvis måste gå för att
inkomma i den furstligt möblerade våning, som beboddes
af monsieur Géronniére, en af Frankrikes mest ansedda
bankirer, och hans sextonåriga brorsdotter, samma unga
dam som vi sett rikta sin dyrbara toalett med en
messings-kedja från Place Bastille. Monsieur Géronniére ansågs
för en af parisbörsens väldigaste pelare, ty dess piedestal
var en kassakista, lika ovanlig till storlek som soliditet.
Derom fanns blott en enda mening. Något annorlunda var
det med sjelfva kapitälet, ty då icke mindre han sjelf än
hans beundrare — när har en rik man icke beundrare?
—-ansågo det fullkomligt vuxet att jemte börsen äfven kunna
uppbära den tunga bördan af finansportföljen, delades denna
goda tanke hvarken af Ludvig Filip eller andra, till följd
hvaraf monsieur Géronniére, som i allt öfrigt hyllade
julikonungens visa politik, verkligen var ledsen öfver att ej i
allt kunna draga jemt med honom. Visserligen var
hederslegionens band ett ganska vackert ornament, men det räckte
ty värr endast till kapitälet, och något mot dess rika
förgyllning svarande måste hvila deruppå, så framt ej pelaren
skulle svära för mycket mot konstens regler. Monsieur
Géronniére var en stor vän af symmetrien. Alla taflorna
i hans galleri voro lika stora, alla trymåerna i hans förmak
lika till höjd och bredd, alla menniskor älskade han lika,
blott de voro lika rika som han. Han rynkade lika mycket
på näsan åt dem som hade mer eller mindre, och i
synnerhet led han djupt, om någon hyste en annan tanke om
honom än han sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
