Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni icke kan säga, att jag genom mitt välde öfver lejonet
tagit lofven af er. .. När detta väl är gjordt, sticka vi in
spetten på samma gång i buren och öppna genast derpå
mellandörren. .. Hugger lejonet först i ert spett med
köttstycket på, så snusar jag ur silfverdosan ... hugger det
der-emot först i mitt med brödet på, så röker ni ur
sjöskums-pipan ... Ar det ej honnett deladt, hä?»
Hvita Björnen gick tankfull af och an, brummade för
sig sjelf som en verklig björn. Var han kanske icke ännu
ense med sig sjelf?
»Parbleu! Ni måtte väl ej ha åtrat er?» yttrade
djur-vaktaren med mycken häftighet, ty han fruktade verkligen
för denna olycka, och detta plågade honom så mycket mer,
som han redan länge hade betraktat dosan som sin egen
och verkligen tyckte illa vara för det Simon ännu hade
den i sin ficka.
»Nej, det är icke möjligt!» fortfor han; »förr slukar
lejonet sig sjelf än Hvita Björnen sitt ord ... och dessutom
är det ju vittnen på saken, och dertill var det ju icke jag,
utan ni, käre Simon, som föreslog vadet, och för öfrigt är
det icke alldeles så säkert att jag vinner . . . Jag är
verkligen sjelf något ångerköpt, som det heter, ty det är alltför
• möjligt, ja till och med troligt, att lejonet nappar på en
annan krok i dag.. . Man kan minsann ledsna på att i
evighet äta kött. .. nyhetens behag är så retande, så
oemotståndligt . .. Men sak samma ... ni kan aldrig föreställa er
hvad jag är punktlig, när det gäller att hålla ett gifvet
ord .. . Jag är riktigt ett tjurhufvud i den saken.»
»Nå, hvem har sagt er att jag tänker bryta mitt!»
utropade Hvita Björnen; »handla mer och prata mindre,
käre Mathieu . . . Hvar har ni er knif?»
»Här,» svarade Mathieu, i det han drog upp en stor
fällknif ur sin ficka.
»Ni begriper väl, att man inte genom gallret kan
införa hela detta stora stycke.»
»Hvem begriper ej det, käre Simon,» svarade Mathieu,
i det han skar af ett stycke så litet, att det med
beqväm-lighet kunde inskjutas mellan burens jernstänger.
»Godt!» förklarade Hvita Björnen, i det han stötte sitt
spett i det afskurna stycket.
»Alldeles så ja,» sade djurvaktaren, fattande det andra
spettet; »men hvar har ni nu ert bröd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
