Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en gammal sanning, att liden aldrig går så
långsamt som när man väntar på något angenämt. Ännu
var klockan blott en qvart till åtta, och vår hjelte hade
funnit den qvart, han redan tillbragt på Vendömeplatsen,
längre än en vanlig timme, ehuru han fördrifvit tiden med
en repetitionskurs i Napoleons historia. Emellertid
marscherade han af och an på den vackra platsen, som för
ingen del hade brist på promenerande af begge könen.
I ett af hörnen höll en säljare af gamla manskläder ett
efter vanligheten långt och blomstrande tal för sina
tråd-slitna paltor inför ett auditorium af omkring tjugu personer.
Säljaren hade ett blekt och magert ansigte, men hans kropp
tycktes hafva ovanligt grofva och feta dimensioner. Vid
närmare påseende fann man dock, att detta härledde sig
deraf, att säljaren hade hela sitt varulager på sig. I den
mån han sålde och blef af med sina varor, blef han sjelf
allt smalare och spensligare. Slutligen, och hvilket bevisade
att han gjort goda affärer, stod han i bara skjortan och
kalsongerna. Så rustad, aflägsnade han sig med begge
händerna fulla af mynt, under allmänhetens gapskratt.
Armand skrattade med, men kände i detsamma att
någon i hopen stötte till hans ena sida. Han förde handen
ögonblickligen dit, der han känt stöten, och kom just lagom
för att gripa om en annan hand, i hvilken han igenkände
sin egen lilla terzerol.
»Hvad är meningen med detta?» frågade han den,
hvilken handen tillhörde och som tycktes vara en man
tillhörande den s. k. bättre samhällsklassen.
»Jag ber om förlåtelse 1» stammade denne, släppande
terzerolen på gatan; »men... men det föreföll mig
besynnerligt, att ni går på gatan med sådana saker,» tillade
han, derefter smygande sig bort.
»Ni skulle hellre sett, att det varit en börs,» mumlade
Cambon, i det han, sjelf något förlägen, böjde sig ned och
upptog terzerolen, den han hastigt gömde hos sig.
Han säg nog hvad det var för en figur som han varit
ute för; men han aktade sig att börja process med en
fick-tjuf, som, i stället för en börs, finner en laddad pistol i
sm nästas ficka.
Nästan lika glad som fkktjufven öfver att ingen
polissergeant varit vittne till uppträdet, drog sig Cambon till en
annan sida af Vendömeplatsen med föresats att dädancfter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
