Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blir naturligtvis er ensak,» förklarade Armand,
»ty när ni väl fått pengarne, så kan ni ju använda dem
hur ni sjelf finner för godt... Är det icke sannt?»
»Visserligen ... det bör kunna bli den ståtligaste
graf-vård för femtontusen . . . Nå, har du redan fått pengarne,
Armand lille?... Dina fickor se väl tunna ut, tycker jag.»
»Icke ännu, men jag har hennes löfte, som ...»
»Jaså, bara hennes löfte,» inföll Hvita Björnen, »bara
hennes löfte!... Ha, ha, Armand lille!»
»Jag medger, att när jag i morse lemnade sängen,»
sade Cambon, »trodde jag icke mycket på det lcffte hon gaf
mig i går; ja, jag hade till och med mina stora anledningar
att tro det alltsammans skulle stanna vid blotta löftet. . .
Men när jag. för en timme sedan kom hem från Bicétre, dit
jag tidigt på morgonen begifvit mig för att träffa min far,
satt i låset till min kammare denna lilla biljett.»
Cambon tog dervid upp en liten ny rosenbiljett, som
han visade sin vän Hvita Björnen.
Denne kastade en begärlig blick på biljetten och förde
raskt sin breda hand till den, liksom ville han sjelf studera
dess innehåll.
»Läs den du, Armand lille!» bad han, dragande handen
tillbaka; »jag har i dag något svårt för att läsa så der
fina stilar... jag har på någon tid inte varit rätt bra i
ögonen.»
Hvita Björnen gjorde sina ögon orätt; men saken var
den, att han, som hade armar för att rulla vinfastage och
händer för att bryta jern, tycktes helt och hållet sakna
fingrar tjenliga för pennan. Han hade i sin ungdom icke
fått lära sig skrifva, och att sedan lära sig det hade aldrig
fallit honom in. Deraf följer naturligtvis att han måste vara
lika litet bevandrad i att läsa skrifvet, ehuru han icke var
angelägen om att röja sina svaga sidor för andra. Men
Simon var icke den ende som deruti blifvit vanlottad. Man
träffar bland de lägre klasserna inom Paris alltför många
okunniga i den ädla skrifkonsten. Detsamma träffar man
likväl i alla andra länder, Sverige icke heller undantaget.
Tager man deremot i betraktande konsten att läsa hvad
som •är tryckt, så torde i Sverige högst få finnas, äfven
inom de allra lägsta klasserna, som icke kunna läsa sin
bibel, katekes och psalmbok, då man deremot i Frankrike
träffar ganska många, som icke ens känna bokstäfverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
