Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt, att vår kungl. teater hyser inom sina murar icke
mindre än tre foyer’er, som alltid äro öppna och tillgängliga,
nämligen herrar Pohls och Davidsons konditorier samt
den rymliga Operakällaren med sina buteljer och bålar, i
stället för byster och statyer. Der får man den ärliga lilla
supen och den stora till och med, för att ej tala om lilla
saltkötts-smörgåsen och det redliga ölglaset; men allt detta
får man ej i Paris, som endast bjuder beqvämare platser
att sitta på och ljusa, rymliga korridorer.
Här vore kanske tillfälle att försöka någon liten kritik
äfven öfver det immateriella af operan och skådespelet; men
som under fortgången af denna berättelse ännu beqvämare
tillfällen dertill torde erbjuda sig, vilja vi blott i
förbigående och på förhand nämna, att vi till alla delar förena
oss med dem som påstå, att vår svenska teater haft sina
tidskiften, sina ryck, då både dess lyriska och dramatiska
scen fullt ut kunnat jemföras med, om ej öfverträffa, hvad
vi i den vägen sett och hört så väl i Frankrike som i
Tyskland. Men att balletten likväl alltid utgör ett stort
undantag, är hvad vi nu skola visa.
»Lc violon du diable,
ballet fantastique en deux actes et six tableaux
de M. Saint-Léon,
musique de M. Pugni,
décorations de
MM. Despléchin et Thierry.»
Sådant var det program som Armand Cambon, efter
sitt inträde i salongen, köpte för tre sous af en bland de
många text- och programförsäljare, hvilka med ekorrens
vighet hoppa på parterren från ena bänkkarmen till den
andra emellan och öfver åskådarnes hufvud och skuldror,
upprepande med de mest skärande nasalljud rubrikerna på
livad de utbjuda. En främling har svårt att vänja sig vid
dessa öfversväfvande figurer, ständigt befarande att bli
trampad på hufvud eller axlar, hvilket likväl högst sällan
lär inträffa, åtminstone på de bättre teatrarne, dit ingen
dylik köpman gerna slappes som ej förut öfvat sig på de
mindre s. k. folkteatrarne, der det visserligen kan hända,
att en sådan debutant trampar ned några dussin chevelyrer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
