Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde kapitlet.
Biljetten.
Följande morgon bultade Armand Cambon på porten
till huset n:o 35 vid rue d’Anjou-S:t-Honoré. Porten sprang
upp, men Armand hejdades af portvakten, en i yrket
grånad man, som icke hade den blidaste uppsyn och icke
heller det angenämaste god morgon på sina läppar.
Fransmännen äro, såsom ofta nämndt är, ett ovanligt
artigt och förekommande folk. Derifrån utgöra dock
port-vaktarne ett undantag. Det är säkert en känd sak, att
knappast något hus i Frankrikes städer finnes som ej har
sin portvakt, hvars förnämsta uppdrag är att hålla porten
stängd och endast öppna den, när portklappen slår eller
portklockan ljuder, detta onekligen till mycken nytta och
beqvämlighet både för värd och hyresgäster.
Portnyckels-bekymret, så stort i Stockholm, kännes icke ens till namnet
i Paris. Till portvaktens yrke hör jemväl att hålla
gata, gård och trappor rena, hvilket icke heller är en lätt
sak i ett samhälle som Paris, der polisen håller den
strängaste uppsigt öfver ordningens och snygghetens
vidmakthållande. Men denna eviga påpasslighet på kommande och
gående, icke mindre om natten än om dagen, detta
alldagliga fejande på gårdar och i trappor äro icke egnade att
åstadkomma ett lätt och gladt lynne; ty om också
portvakten kan beqväma sig till att gå värdens och
hyresgästernas önskningar till mötes derför att han af den förre har
lön och boningsrum samt af den senare sportler minst
tvänne gånger om året, så är det likväl förklarligt, att han
måste se snedt på hvarje obehörig person, för hvilken han
nödgas. öppna porten och hvars fjät i trappan han likaledes
måste utplåna, utan särskild ersättning för detta redan i och
för sig sjelf otrefliga besvär. Deraf följaktligen en fransk
portvakts föga franska sätt att vara. Med ett ord, det finns
ingen gammal port så knarrig som en gammal portvakt.
»Hvad är det nu frågan om igen?» knarrade
portvakten i huset n:o 35 vid rue d’Anjou-S:t-Honoré.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
