Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det goda förhållande, som hitintills varit rådande oss emellan
och hvilket, jag hoppas det, äfven framgent skall
fortfara ... Adelaide är blott ett barn, och derför måste ni
förlåta henne.»
»Jag har förlåtit henne,» svarade hertigen; »men hennes
misstroende, om också blott af ett ögonblicks varaktighet,
har likväl för evigt slitit alla ömmare band emellan oss.»
»Och våra fiender skola således triumfera!» ropade
bankiren med mycken häftighet; »aldrig, aldrig!»
»Ännu har jag i min hand detta papper,» fortfor
hertigen med samma lugn; »jag skulle kunna förstöra det
och derigenom tillintetgöra det enda beviset på min förmenta
brottslighet. . . Men jag skall icke förstöra det. . . Tag det,
monsieur Géronniére ... Ni kan nu när som helst börja sak
mot mig,» tillade han med ett leende värdigt oskulden.
Bankiren, som mottagit biljetten, sönderref den och
kastade bitarne på golfvet.
»Olycklige! Hvad gör ni!» ropade hertigen, plockande
upp de på golfvet kringströdda bitarne; »ni har beröfvat
oss det enda medlet att upptäcka, öfverbevisa och bestraffa
den skurk, som förfalskat min stil, mitt namn!»
»Och ni kunde verkligen tro,» sade bankiren, »att jag
skulle gifva offentlighet åt denna skandal... Ni inser då ej
att våra fiender, det första denna händelse blefve
offentliggjord, skulle kasta sig öfver den och gifva deråt en tydning
förenlig med deras onda afsigter?. . . Slagne vid första
anfallet, skulle de hämnas genom ett nytt.»
»Ni har ryckt en stor förbrytare undan lagens arm,
monsieur Géronniére,» sade hertigen; »men ni skall ej rycka
honom undan min . . . Min värja skall finna honom, om han
också dolt sig i afgrunden!»
»Ni, hertig de Beaudreuil, fläcka er värja med en
uslings blod!» väsnades bankiren; »jag skall aldrig tillåta
det... Kom, Adelaide!» fortfor han, tagande sin brorsdotter
vid handen, »kom! Bed hertigen om tillgift för ditt
oförstånd, och han skall glömma detta obehagliga uppträde,
jag är säker derom 1 . . . Jag vill hellre uppoffra halfva min
förmögenhet än tillåta denna händelse utöfva något inflytande
på våra planer för gemensam lycka . . . Ingenting i verlden
skall hindra mig från att i morgon, såsom bestämdt var,
följa er begge till mairen och ifrån mairen till
Madelcine-kyrkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
