- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
381

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Betjenten ansåg sig böra låta den förmente prinsen
förstå, att han genomskådat masken, för den händelse denne
skulle vilja sträcka .anonymiteten ända derhän att gå utan
att ge drickspengar.

»Monsieur, ni måtte väl icke ha fallit på den idén
att drifva gyckel med migl» ropade Armand förargad, ty
han trodde verkligen betjenten om en sådan djerfhet.

»Bevare mig Gud för det!» ropade denne, tagande
förskräckt ett steg tillbaka.

»Nå, hvad pratar ni då om kappa eller hvad det var
för slag?» fortfor Armand.

»Herre min Gud, jag trodde att betjenten, som väntar
er utanför porten, bar er kappa.»

»Betjenten!... Hvilkens betjent?»

»Er naturligtvis... Jag tyckte till och med, att det
var två.»

»Två?... Ni säger, att det var två betjenter som
väntade på mig?»

»På hvem skulle de annars vänta?»

»När såg ni dem?» frågade Armand, som nu började
bli uppmärksam.,

»Jag var för en stund sedan nere i porten och
öppnade den.»

»Och då såg ni?»

»Två personer, som stodo utanför och som jag ej
kände.»

»Och de sade, att de voro mina betjenter?»

»Nej, och icke heller hann jag fråga dem, ty de drogo
sig hastigt tillbaka.. . Men jag tog för gifvet att. ..»

;De drogo sig tillbaka, säger ni?»

»Ja, monsieur.»

»Och hastigt?»

»Ja, och som det var stark dimma, så kunde jag inte
se dem mera . . . Monsieur finner således att...»

»Men har icke den herrn som nyss kom, betjenter?»

»Baronen?... Visst har han det.. . men inte var det
hans, för dem känner jag nog.»

Armand gick till förstugufönstret, som vette åt gatan,
och tittade derigenom, men han såg ingenting annat än
den tjocka, ogenomträngliga dimman.

»Bonjour, monsieur!» sade han efter några ögonblicks
öfverläggning med sig sjelf och gick derefter utför trapporna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free