- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
18

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, vi ha gått rätt,» vitsordade de två öfriga
stads-sergeanterna.

»Men det låter som man tänkte musicera derinne,»
yttrade den civile.

»Det var en helvetes musik,» sade en stadssergeant,
som säkert hade ömtåligt öra.

»Ganska riktigt,» svarade den civile; »kanske det också
är bara djeflar som spelal»

Derefter förde den sistnämde sin hand till nyckeln,
öppnade dörren och steg in.

Stadssergeanten följde honom, dock icke längre än
till dörrposten.

Salen hade ungefar samma utseende som nyss, ty alla
de innevarande bibehöllo sina platser.

Den enda dekorationsforandring som kunde upptäckas
bestod deruti, att alla de på pulpeterna liggande
notböckerna voro uppslagna, samt att hvarje ledamot af
församlingen hade i sin hand ett musikaliskt instrument: en
flöjt, en klarinett, en fiol o. s. v.

Talaren, som nu befanns sittande i karmstolen, höll i
högra handen en stråke, under det hans blickar h vilade i
den notbok, som låg framför honom.

Den gräsliga musiken tystnade vid den civile mannens
inträde, och allas ansigten vände sig mot honom, utan att
likväl röja något tecken till obehaglig öfverraskning.

Armand, som stod dörren närmast, var - naturligtvis
den förste som blef föremål för den civiles uppmärksamhet.

Den unge arbetaren, lugnare än nyss, bugade sig djupt
för den främmande.

»Hvad tillskyndar mig äran af sjelfva poliskommissariens
besök?» frågade han.

Poliskommissarien, en högväxt man i sina bästa år
och med ett par ögon hvaruti man nästan kunnat läsa
hvad slags befattning han innehade, betraktade församlingen
med en pedantiskt noggrann blick, hvarefter han vände sig
till Armand.

»Ni har nyligen återkommit till Paris,» började han.

»För några dagar sedan,» svarade Armand.

»Ni kommer sist från Lyon.»

»Om ni känner, att jag varit i Lyon, så känner ni
äfven, att jag varit i Marseille och Rouen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 24 16:09:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free