Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje ankommande landtbo har sin lykta, hvarje
mötande stadsbo sin. På afstånd ser man endast lågor, som
än möta, än dansa förbi hvarandra genom gatorna och öfver
torgen, vid kajerna och öfver broarna, öfverallt der rum
finnes för menniskofot.
Man skulle kunna tro, att de dödes själar uppstigit ur
katakomberna för att drifva sitt nattliga spel i den
slumrande staden.
Men när klockan slår åtta, höres från hvarje öppen
plats en ringklockas ljud, och man ser der de tallösa lågorna
dels försvinna in i husen, dels ila ut genom barriererna,
genom fästningsverken samt förskingras utåt landsvägarna.
De bortilande äro landtborna, som icke längre än till
åtta fått uppehålla sig i staden, hvars egen befolkning nu
är på benen, intagande den plats som de förre lemnat och
hvilken omöjligt skulle kunna rymma dem alla.
Denna ordning, högst nödvändig för en så rikt befolkad
stad, iakttages med största stränghet. Den landtbo som sluter
till örat för den påminnande ringklockans ljud förlorar
ovil-korligen de varor han ännu kan hafva osålda, ty polisen
lägger ögonblickligen beslag på dem, antingen säljande dem
till den mestbjudande för det allmännas räkning, eller förande
dem direkt till de hospital som till dem hafva rättighet.
»Om ni tillåter, kunna vi hvila här något litet,» sade
den ene af de unga männen som stannat vid Triumfbågen.
»Som ni behagar,» svarade den andre; »vi ha god tid
på oss.»
»Men svep kappan bättre om er, monsieur Armand, så
att icke de fördömda sablarna synas.»
»Ni tycker ej om sablar, monsieur Eugéne?»
»Hvem kan tycka om sådana vapen 1... Jag hatar allt
som icke är hvad det synes vara, lika mycket som jag
värderar det som är för mer än det synes . .. Ser ej sabeln
vida fruktansvärdare ut än värjan?»
»Möjligtvis för den som icke är kännare.»
»Kan ni säga mig, till hvad godt man kan använda
en sabel?... Ni svarar: den är det beqvämaste medel att
beröfva sin fattiga nästa ett öra, en näsa, en arm.»
»Det är vackert nog, det,» menade Armand.
»Det är lumpet,» menade deremot Eugéne; »att så
der stympa och vanställa en mensklig verelse, det är grymt,
onaturligt I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
