- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
74

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

daterar sig från sista ministerkonseljen ... Jag vill
personligen lemna den till monsieur Poilly, men säga, att jag
redan i går fick den af er, ehuru jag glömt att afskicka
den.»

»Godtl» gillade bankiren, hopvek biljetten, skref
utanskriften och gaf den åt hertigen.

»Doktor Levisiére,» anmälde betjenten i dörren.

En medelålders man med koppärrigt ansigte och
glasartade ögon inträdde i rummet.

»Välkommen, monsieur!» ropade bankiren, blickande
gladt mot läkaren.

Efter att hafva bugat sig för hertigen, närmade denne
sig den sjuke.

»Ni är bättre nu, som mig synes,» sade läkaren.

»Ja, jag har sofvit och känner icke mer till de der
slitningarna i underlifvet.»

»Er puls, monsieur?»

»Här,» svarade patienten, framräckande armen; »hur
tycker ni den är?»

»Bra . . . och ni har icke känt något vidare ondt?»

»Nej, som jag nämde, jag finner mig mycket bättre.»

»Godt ... jag har med mig ett nytt pulver, som ni
måste ta in,» tillkännagaf läkaren med en flyktig sidoblick
på hertigen.

Hertigen uppsteg från stolen och närmade sig fönstret,
genom hvilket han skådade ut på gården.

Doktorn slog vatten i ett glas och derefter i vattnet
ett pulver, som han upptagit ur sin ficka.

»Var god, monsieur, och res på er något, så att ni
kan tömma det här,» uppmanade läkaren.

»Det smakar väl icke för illa?» frågade bankiren, i det
han med doktorns tillhjelp höjde sitt hufvud från kudden.

I detsamma läkaren förde glaset till bankirens mun,
vände sig hertigen hastigt från fönstret. Hans ansigte var
förfärligt blekt.

»Väntal» yttrade han hviskande, men likväl så högt
att det bort höras fram till sängen.

Läkaren, som hade den ena handen om glaset och den
andra bakom bankirens hufvud, vände sitt ansigte mot
hertigen och kastade på denne en blick, glänsande som en
lurande orms.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free