Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd igenkänt, närmade sig henne, mer springande än
gående.
Den unge mannen var ingen annan än hennes kavaljer
för hela maskeraden, Armands kusin, Félix Lambert.
Monsieur Lambert, fadern, var skräddare, och en stor
skräddare, åtminstone för Lyon, hvaraf följer, att hans son,
den han skickat till Paris för att hedra hans namn och
hans yrke, måste vara klädd som en grandseigneur.
Det var således utan minsta ruelse som den fina Collette
tog sin kavaljer under armen, helst denne för öfrigt var en
af de vackraste ynglingar. Hans stora blå ögon, erinrande
om hans moderliga ursprung från norden, kunde icke vara
likgiltiga för den svartögda fransyskan.
»Ni var punktlig, gode Félix,» berömde Collette;
»klockan har ännu icke slagit ett.»
»Ack, jag hade kommit mycket förr,» svarade Félix,
tryckande ömt hennes arm; »men min kusin var ej hemma
när jag kom, och jag måste ju vänta på honom.»
»Och han kom hem?»
»Ja, Collette.»
»Utan att någon fara händt honom.»
»Han var lika frisk som jag, och snart blef han äfven
lika glad som jag, ty när jag sade honom . ..»
»Ah, ni framförde då det ärende... jag fruktade nästan
att ni skulle glömma det.»
»Jag skulle glömma hvad ni bedt mig oml»
»Hur framförde ni det?»
»Som ni bedt mig, naturligtvis... Armand Cambon
skulle i dag klockan half två inställa sig i Luxembourgs
stora galleri.»
»Och han blef glad, säger ni?»
»Han omfamnade och kysste mig som en galning . . .
Men hvad är det då för en lycka som väntar honom i
Luxembourg?»
»Det är ej min hemlighet... det är nog för er, Félix,
att det ej är jag som väntar honom i Luxembourg.»
»Det är mer än nog; det är lyckligt, ljufva Collette,
ty Armand vore den farligaste rival.»
»Félix,» hviskade Collette med en smäktande blick på
sin kavaljer, »frågade han er hvar ni varit sedan ni i natt
skildes från honom utanför operahuset?»
»Nej, söta Collette.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
