Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina grafvar, men deras älskarinna har i dessa dagar bildat
en elevskola i Faubourg Montmartre... Men Utom oss nu
gå till en gladare bulevard!»
Félix följde sin vackra vägviserska, utan att med ett
enda ord afbryta hennes berättelser om julidagarna. Men
hans blickar glödde, och de blickar han stundtals kastade
bakom sig mot Porte S:t Denis lyste af hänförelsens lågor.
Så kommo de in på Boulevard du Temple, det egentliga
folklifvets tummelplats, den mest folkrika och följaktligen
mest glada och bullrande.
Man ser der knappast annat än teatrar, kafeer och
restaurationer.
När aftonen inträder, bländas man af ljusmassorna och
döfvas af trumpeters och klarinetters genomträngande ljud,
af dånet från bastrummor och cymbaler, af skriket från
djurtämjare, lindansare och akrobater, som kalla hopen till
sina provisoriska teatrar.
De som ej vilja skratta åt de burleska
bulevardkome-dierna, rusa in i manegerna för att se, hur djurtämjaren
strafflöst rycker köttstycket ur hyenans tänder, hur han
tumlar omkring med det numidiska lejonet, hvilket kryper
som en hund vid hans fot, eller hur han öppnar den för
hans blick darrande kungstigerns gap och lägger sitt hufvud
helt lugnt mellan dess rysliga käftar.
»O min Gud, hvad här är öde i dag!» utbrast Collette,
saknande den rörlighet och det lif som vanligtvis är
rådande på denna plats. »Men hvart ha då alla menniskor
tagit vägen?»
Collette blickade åt mynningarna af de trånga djupa
gator, som leda till denna bulevard från folkqvarteren,
fabrikernas och handtverkeriernas mörka, men idoga nästen.
På dessa syntes visserligen här och der några vandrare
i arbetskläder; men hvar uppehölle sig väl de tusen sinom
tusen, som dag och natt välla fram ur de trånga
mynningarna ut på bulevarden, liksom strömmarna löpa ut i det
gemensamma hafvet?
På en trappa satt en fattig, gråhårig och blind spelman,
ensam och likväl en hel orkester. Hans hufvudinstrument
var fiol, men mellan läpparne hade han en filomela, mellan
knäskålarna tvänne dervid fästa messingstallrikar, kring
venstra smalbenet en läderrem med diverse bjellror samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
