Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det himmelsvida afstånd, som hemma hos oss råder
mellan befäl och underlydande, finnes ej i Frankrike.
Hur ofta ha vi ej sett officerare och gemene ganska
förtroligt promenera tillsammans, ingå på samma café och
taga sin tvåsouslikör vid samma disk? Krigstjensten kan
icke heller anses förnedrande i ett land, der den endast är
en pligt tillkommande hvarje medborgare, och hvilken pligt
är väl ärofullare än den att försvara sin hembygd!
»Du är vid den åldern, Félix, att du borde vara soldat,»
anmärkte Collette.
’ »Lotten föll ej på mig,» svarade lyonesaren, »och det
var väl, det var lyckligt.»
»Hvarför det?» frågade fransyskan något förvånad; »jag
för min del skulle gerna hållit den blå vapenrocken under
armen och med synnerligt nöje gått steg om steg med den
röda pantalongen ... Sabelfästet oss emellan skulle icke
hafva utkylt min arm.»
»Ser du dessa beväpnade skaror?» frågade Félix med
en mörk blick, alldeles icke harmonierande med hans blå
öga och vanligtvis så glada ansigte.
»Jag ser.. . det måtte väl icke vara svårt.»
»Hvarför ha de kommit till Paris?»
»Förmodligen för att hålla förstäderna och folkqvarteren
i styr, för att qväfva upproret, i fall det skulle väga sig
fram ur sina hemska nästen,» svarade hertiginnans
kammarjungfru.
»Vet du hvad min kusin Armand skulle svara på en
sådan fråga?»
»Nej.»
»Jo han skulle svara: de komma för att värna någras
orättvisa mot millioners billiga anspråk... de komma för
att skydda förtryckaren, under det de slagta de förtryckta,
som likväl äro deras bröder! ... Ja, det var lyckligt att jag
icke blef soldat.»
»Men jag frågar ånyo, hvarför du egentligen anser det
så lyckligt?» sporde Collette nyfiket.
»Ty om jag varit soldat, hade jag säkerligen icke fått
hvila derborta... derunder 1»
Lyonesaren yttrade dessa ord med en viss dofhet i
rösten, under det der for liksom ett hvitt moln öfver hans
blomstrande kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
