Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket han önskade sig nä gra strälar af det ljus, som frän
bakgrunden mellan nattliga skyar spred sig öfver hafvet,
bildande derpå ett sken så förtrollande och förföriskt, att
han skulle velat skumma upp det med handen, äfven med
fara att förgås i djupet derunder.
Han betraktade den stolta tremastaren, som hvilade vid
sitt ankar.
Hvila utan hamn är en bedräglig hvila, tänkte Armand,
ty samma hafsnymfer, som nu med sina silfverslöjor så
leende kringdansa den höga bogen, skola kanske
nästföl-jande stund bita deruti med klipphårda tänder och dela sitt
byte på korallernas bädd.
Dock, hvilan blir ju i alla fall densamma, tillade han,
antingen man förut vaggat på den lugnaste yta eller brottas
med den vildaste storm.
Det är en tröst att minnas denna sanning. Menniskan
skulle mindre afundas den lycklige och i sin olycka mindre
beklaga sig sjelf, i fall hon oftare erinrade sig den.
»Ni älskar målarkonsten?» frågade helt nära Armand
en röst, för hvars trolljud skepp, haf och måne
ögonblickligen försvunno som skuggan för middagssolen.
Han vände sig åt sidan hvarifrån ljudet kom och fann
hertiginnan stående ett par alnar ifrån honom.
Hennes bröst häfde sig ej mer, och hennes blick
syntes lugn.
På hennes panna, nyss inkräktad af den veka qvinliga
känslan, tronade nu den qvinliga värdigheten i dess fulla
majestät, utan att man kunde upptäcka spåren af de strider,
denna regementsförändring kanske kostat.
Armand, som mer lyssnat till ljudet än till frågan,
kom sig icke för att svara.
»Kanske ni sjelf öfvar den sköna konsten?» fortfor
hertiginnan utan att vänta på svaret.
»Den sköna konsten!» upprepade Armand, som icke
hade så lätt för att komma ur det yrvakna tillståndet. »Nej,
nej!» tillade han likväl genast; »jag har visserligen lärt
mig rita något och drifva bilder i silfver och guld...
Men jag vet ej, om jag derför vågar säga, att jag öfvar en
skön konst.»
Sonen af Söder och Nord. II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
