Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag gör nu min rättighet gällande, jag fordrar nu ert
namn: jag vill vara hertiginna de Beaudreuil.»
»Min Gud, min Gud!» våndades denne.
»Och jag skall vara detl» yttrade markisinnan med
detta slags bestämdhet som icke låter pruta med sig.
»Ni, ni!» ropade hertigen med läppar darrande af
balfqväfdt raseri.
»Jag,» svarade markisinnan lugnt.
»Nej, ni skall det ickel» ropade de Beaudreuil, rusande
upp från fåtöljen, oförmögen att längre kufva sig.
»Enfaldige 1» sade markisinnan; »ni bör akta er, att
ni ej i er häftighet stryper er sjelf med den kedja jag fast
vid er hals.»
»Ni hotar?»
»Jag varnar.»
»Ni söker kanske tvinga mig?»
»Jag söker ej tvinga: jag tvingar.»
»Ni... ni tvinga mig!» ropade hertigen utom sig;
»ni skulle kunna tvinga mig!»
»Räkna länkarne i kedjan, innan ni frågar om jag
kan.»
»Ni, min medbrottsling !»
»Sjufaldt enfaldige!... Är det jag som begått
tve-gifte?... Är det jag som rekommenderat Levisiére till
husläkare åt bankiren Géronniére?»
»Jag är förlorad!» suckade hertigen, sjunkande ned i
divanen och döljande sitt ansigte i dess kuddar.
»Man utan egen vilja, man utan egen kraft!» sade
markisinnan; »er svaghet skulle jag kanske lätt kunna
förlåta er, men att ni kunde tro mig om att vilja spela den
underordnade roll ni behagat gifva mig, det har jag
svårare för att glömma . . . Jag, markisinnan d’Estelle,
vara en lejd tjenarinna åt en man som legat vid mina
fötterl Jag vara mätress åt en hertig de Beaudreuil! . . .
Den man som kunde tro det skulle jag kunna döda; men
dåren, som tror allt, väcker blott mitt medlidande . . .
Dolkspetsen för den , förre löser sig upp i en tår för den
senare »
»Men jag hyser medlidande med er, Rigobert,» fortfor
hon med mildare stämma, i det hon lade sin hand på
hertigens nedböjda skuldra; »dessutom är det mycket som
kan försonas vid tanken på det heliga mål, dit vi gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
