Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t-Foix och den obekante åtföljas till Bouiogneskogen,
der de slåss på värja.
S:t-Foix biir blesserad och hans motståndare uttrycker
sin ledsnad öfver denna olycka.
»Det gör ingenting,» ropar S:t-Foix »bara ni erkänner,
att det var en sakramenskadt dålig diner.»
Café Procope besöktes ofta af Camille Desmoulins, en
af den första revolutionens snillrikaste och ädlaste
frihetskämpar.
En förmiddag sitter han derinne, blickande otåligt mot
dörren, men med ansigtet strålande af öfverjordisk lycka.
Tvänne personer inträda, och med ett utrop af
förtjusning hastar Camille emot dem.
De två äro S:t-Just och Robespierre, hans
ungdomsvänner.
»Låtom oss skynda, skynda 1» ropade han, fattade deras
händer och tryckande dem till sitt bröst.
Derefter skyndade de ut. Hvart?
Camille skulle den dagen gifta sig med
Anne-Philippine-Louise Duplessis Laridon, på sin tid den skönaste,
talangfullaste och rikaste flicka i Paris.
Hon hade sett Camille, lyssnat till hans röst, när han
uppmanade till strid för frihet och fosterland, och hon
älskade honom.
Men den blyge Camille, vältalig inför ett helt folk,
var stum inför henne.
»Camille,» sade hon derför en dag till honom, »jag
tycker mycket om er när ni tiger, men ännu mer när ni talar.»
Camille började tala, och det var för att i evighet få
fortsätta dialogen som han hade så brådtom att följa
S:t-Just och Robespierre.
Ungdomsvännerna förde honom till altaret, att förenas
med Anne-Philippine-Louise Duplessis Laridon.
Någon tid derefter förde honom samma ungdomsvänner
till La place de la Révolution, att förenas med guillotinen.
I det inre rummet af Café Procope brukade Bonaparte
dricka te och läsa tidningarna pä den tiden han till sin
stora bedröfvelse icke hade annat att göra.
Garsongerna på stället kunde svära på att de aldrig sett
honom le eller hört honom tala.
De trodde honom vara född med ett ansigte af gul
marmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
