Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ståtliga lakejen öppnar dess dörr.
»Behagar nu madame stiga ut?» frågar den ståtlige.
»Vi äro då framme?» läspar den sköna, hvars lilla fot
synes darra af otålighet.
»Gå forsigtigt utför fotsteget.»
»Men jag ser ej till hans höghets vilja,» anmärker
dansösen ganska riktigt.
Hon känner väl, att hon trampar på gräsvall, men hon
ser ingenting annat än aflöfvade buskar och träd, öfver
hvilka himmelen hvälfver sin svarta döm.
»Hans höghets villa är helt nära,» svarade den ståtlige,
»men jag hade glömt en vigtig sak.»
»Hvad är det?» frågar dansösen.
»Jag glömde nämna, att hans höghet önskade se er i
en af de roller, hvaruti ni hänryckt verlden.»
»O min Gud! Hvad menar ni?» frågade Clary, icke
utan oro skådande omkring sig.
»Det skulle göra på hans höghet ett obeskrifligt intryck,
om ni vid första mötet kunde presentera er för honom
som Sylfiden.»
»Som Sylfiden?» upprepar dansösen, allt mer orolig;
»men betänk då, monsieur, att... Men hvarför sade ni icke
det, när vi voro hemma?... Ni finner väl, att det ej nu
kan gå an att...»
»Ingenting är omöjligt för Clary Moulin,» infaller den
ståtlige; »ni måste visa er för hans höghet som Sylfiden,
det var hans uttryckliga befallning... ja, som den luftiga,
flygande Sylfiden... Kom hit, Peupin!» tillade han, »och
bjelp sylfiden af med sobelpelsen... En sylfid i pels, o
min Gud!»
Den som hette Peupin springer fram med en lång knif
i handen och skär i ett ögonblick af bandet, som
samman-knutit pelsen öfver den skönas skuldror.
»Förråddi Bedragenl Oh, hjelp! Oh!» skriker dansösen,
som nu kommer till fullt medvetande af sin belägenhet.
»Tyst! Ni glömmer er roll!» ropar den ståtlige; »en
dansös är sprittande som fisken, men också stum som den ...
Icke ett enda ord, sköna Clary, så framt ni ej i morgon
vill bo under marmortak i Pére-Lachaise.»
»Man mördar mig!» qvider dansösen med af fruktan
nästan förlamad tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
